Idag har jag gjort det trevligaste trevliga. Träffat nya människor, sprungit lopp och kommit till dukat bord efteråt. I ett fantastiskt orangeri. Men en sak i taget.
Hven Seaside Run går av stapeln på ön Ven, ca trettio minuters båtresa från Landskrona. För att ta sig till starten i tid är alla löpare hänvisade till 10-avgången och vi har bokat platser i god tid för att inte riskera fullbokad båt och avresa flera timmar tidigare.
Resesällskapet för dagen är fyra trevliga tjejer som jag känner till namnet men inte umgåtts jättemycket med. Jag har blivit inbjuden till deras Ven-tradition med lopp och efterföljande middag, ett helt grymt koncept som jag omöjligen kan motstå! Men först båtresa!
Att dela båt med 500 löpare känns lite som klassresa extra allt. I högtalarna spelas ”Just idag är jag stark” och jag blir glad i hela själen. De där små detaljerna som gör det…
Tack vare min kompis Caroline som bor på ön slipper vi köa för nummarlapparna. Hon har plockat ut dem och vi slipper därmed trängas med 500 löpare som anländer precis samtidigt till en nummerlappskö. Bingo! Sen hamnar vi i toakön i stället, och den ska visa sig ta tid. Vi roar oss med att spekulera om den danska kungen ska dyka upp – ett rykte som florerat i sociala medier. Men nej det kommer ingen kung. I så fall är han väl utklädd till löpare…
Starten blir 10 minuter framflyttad och från mitten av toakön tackar vi för det. Men någon längre uppvärmning hinns inte med. Fyra minuter får räcka.
Jag har blivit informerad om att det finns en flaskhals redan efter 100 meter och att man gör klokt i att vara snabbt in på stigen. Det ska visa sig vara fler som fått det rådet. När startskottet går är det max-rusch. 100-meterstempo. Löpning som funnits det ingen morgondag…
Jag släpper gasellerna före, stressas lite av mjölksyran i låren, slår av på tempot och försöker hitta in i någon mer hanterbar fart.
Det är crazy vackert på Ven idag. Solen strålar, havet är blått, utsikten makalös. Helt galet att inte stanna och fota eller åtminstone stanna och insupa. Men nu är det ju lopp. Jag får bjuda in mig på utsiktslöpning någon annan dag!
Första delen är lättsprunget, platt och medvind. Inte ens den branta backen som kommer efter ett tag bekommer mig. Men när vi ska ut på gräset går musten tillfällig ur mig. Kombinationen av knöligt gräs och motvind är trist, och inte ens den fantastiska utsikten uppväger detta. En tillfällig svacka som går över i samma ögonblick jag får grus under fötterna!
Sveper min gel vid första vätskekontrollen men glömmer såklart att slänga den. Resten av resan blir ett fasligt kladd i handen. Men det hinner jag inte tänka på, för nu behövs all kraft till kyrkbacken. En evighetslång skapelse. Jag försöker tassa upp med minsta möjliga energiåtgång. Spara krafterna till sen.
Jag blir informerad om att detta är den enda backen och det känns skönt att veta. Även om jag nog tycker att det kom några fler.
Allt flyter på. Ibland ser vi Danmark och ibland Sverige. Vet inte riktigt var jag är men banan är välmarkerad och det är bara att åka med. Jag har ingen aning om hur jag ligger till när jag plötsligt ser en tjej framför. Tänker att det kanske finns chans att plocka in en placering, speciellt som det nu bara är grusväg och asfalt kvar. Mina paradgrenar. Jag försöker öka lite men ärligt är det nog det faktum att hon stannar för att dricka som gör att jag slutligen kommer förbi. Med en kilometer kvar.
Sista biten mot mål är brant nerför. För alla som någon gång varit på Ven så är det den backen man vanligen går dubbelvikt UPPFÖR när man kommit av färjan. Den är för brant för att vara helt skön, men fort går det i alla fall och äntligen är det dags för målgång.
1.25:34 blir tiden och det räcker till en fjärdeplats.
I mål väntar soppa, bröd och kaffe. Och en två timmars fryscamp i väntan på båt. Men ändå mysigt att alla är kvar så länge efteråt. Ett härligt tillfälle till mingel. Mitt sällskap badar men jag fryser för mycket. Skakar tänder, dricker kaffe och får äntligen bli varm när vi äntrar en proppfull båt med svettiga löpare.
Nu väntar efterrätten. Dukat bord hos bästa Anna. Det kan ha varit världens bästa tradition jag blivit inbjuden till! Mat, vin och efterrätt. Trevliga samtal i en helt fantastisk miljö. Tack Hven Seasid Run för ett grymt arrangemang. Och till Anna och hennes väldrillade man som fixat allt till efterfesten!
Så. Check på tredje loppet i min femveckors loppstreak. Nästa vecka väntar Åhus Trailrun. Stay tuned.
