Aktuellt

Flow

Nu säger jag saker man aldrig ska säga men jag är inne i ett flow. Benen är lätta och löpningen känns så där fantastiskt härlig. Oavsett om klockan är 6 på morgonen eller på kvällen. Jag vet också att det är alltid är när det känns så här som jag blir skadad. Därför önskar jag mig nästan ett tröttmössepass. Fast inte nästa gång, för det är på lördag och då är det raceday!

Hur som haver. Det börjar bli mörkt. Snart kommer tiden då jag behöver vrida och vända på tillvaron för att få in mina löppass i dagsljus. Idag kom jag ut klockan 17 och fick se solnedgången. I somras höll jag mig knappt vaken till den….

Aktuellt

Lite Ågren nu…

Jag har två näradödenlopp i mitt bagage. I inbördes värsthetsordning:
1. Österlen Spring Trail 47 k – 2017
2. Stockholm marathon 2012

Gemensamma nämnaren att jag typ frös ihjäl. Nu finns det risk att jag får ett nytt äventyr till samlingen. Åhus Trailrun på lördag. Så här säger prognosen:

27 meter per sekund är SJUKT mycket och vi ska springa på stranden. Jag kommer att bli blästrad och blåsa bort på samma gång. Och kraftigt regn på det.

”Känns som 0 grader” säger SMHI. Jo tjena. Jag vill inte ha noll grader. Jag har ju knappt lagt undan shortsen.

En sak vet jag. Jag ska ha ALLA kläder jag äger på mig.

Aktuellt

En viloklocka!

Jag köpte finaste Garmin-klockan till mig själv i 50-årspresent. Den som kan allt. Den som vet hur jag sover, tränar, mår och bergis vilken färg jag har på strumporna. Men alltså. Jag tror den är lite lat….

Första veckan jag använde klockan gick jag ut och sprang 56 kilometer. Som om det var världens naturligaste sak. Sen dess är det kört. Det spelar ingen roll vad jag gör, den rekommenderar BARA vila.

Medan Fredriks klocka är snäll och medgörlig är min bara sträng. Han får träna 45 minuter och ibland till och med en hel timme. Men jag ska bara vila. Och göra 15 minuter andningsövning.

Naturligtvis lyssnar jag inte på hela örat. Då hade jag ju dött av tristess. Jag smygtränar. När jag går på Body Pump bryr den sig inte. Det är tillräckligt mesigt för att inte räknas, tänker den. Men GUD NÅDE om jag springer. Oavsett tempo eller tid så är det en sjuhelsickes belastning och jag kastas tre dagar tillbaka i viloträsket.

Enda gången jag får beröm är när  jag sitter orörlig i en kontorsstol. Då kan jag efter ett par timmar få höra hur duktig jag är på vila och hur bra jag återhämtar mig.

Hade min klocka fått bestämma hade jag jobbat 12 timmar kontorsjobb om dagen.  Jag hade blivit så utvilad och pigg.

Fast det känns lite tvärtom vad all forskning tjatar om. Att vi inte ska vara stillasittande….

Jag måste ha köpt fel klocka. Det var ju en träningsklocka och inte en viloklocka jag skulle ha…

Aktuellt

Bjällerklockan.com

Tog mig till Skrylle för en uppfriskande 15-kilometersrunda i det friska vädret. Dagen efter party får man passa på innan man blir trött….

Skrylle är motionsspår delux. Välpreppat underlag mitt i den härligaste höstskog. Svagt nerför hela första biten och känslan av att vara stark trots en kort natts sömn. River av första milen på en tid som får min nya klocka att jubla. ”Snabbaste milen” säger den, som förvisso bara har en dryg vecka som referens.

Jag är lite halvdöd efter de fyra backar som avslutar milspåret men eftersom femkilometersrundan börjar med samma härliga nerför hinner jag återhämta mig.

Det är mycket folk ute i spåren. Solen skiner, och i skogen känner man inte de 18 sekundmetrarna som blåser över Skåne. Ett klokt val av alla promenerare. Fast de är ju liksom lite i vägen. Går fem i bredd. Eller tar upp hela spåret med ett utdraget hundkoppel. Jag stampar i gruset, hostar och lever om för att göra folk uppmärksamma på min ankomst. Ändå skrämmer jag minst 10 söndagsflanörer, som antingen hoppar rakt upp i luften eller ropar OOO! i rena förskräckelsen.

Det är då jag får min nya affärsidé. En bjällra att ha i handen. Att plinga med när man vill komma förbi. I mitt sinne har jag redan startat import och webshop, men Fredrik tror inte riktigt på min plan. Vilken partykiller.