Jag insåg att jag inte kom runt med att ställa frågor till er utan att själv svara på dem. Men nu när jag läst era svar känner jag mig i alla fall trygg med att jag är normal på några punkter. Here goes:

Du kommer till ett övergångsställe som visar rött. Står du still i väntan på grönt eller joggar du frenetiskt på stället? Och stoppar du klockan…?
Jag njuter av att få vila en stund. Men såklart stänger jag klockan. Vill jag inte stå still springer jag vidare och korsar gatan längre fram. Jag skulle ALDRIG stå och strutta på stället!

Händer det att du stretchar vaderna i en rulltrappa?
Nej i rulltrappan går jag. Stretchar vaderna gör jag bara i samband med yoga.

Känner du dig normal när du gör löpskolningsövningar ensam, eller har du helst med en vän för att rättfärdiga ditt udda beteende?
Jag känner mig faktiskt bara duktig när jag kör löpskolningsövningar. Seriös liksom. Tyvärr gör jag det allt för sällan.

Har du medaljer på väggen på jobbet?
Just nu har jag. Eftersom jobbet är mitt hem och hemmet är mitt jobb. Jag har också svettiga strumpor, dammråttor och ovattnade blommor på mitt hemmajobb. På riktiga kontoret har jag inga medaljer. Inga svettiga strumpor heller…

Använder du dina finishertröjor på gymmet?
Nej.  Av den enkla anledningen att jag vill ha linne och inte t-shirt. Fast en gång hade jag. Ultravasan 90. För fancy för att inte skrytas lite med!

Dricker du rödbetsjuice fast du egentligen tycker det är jätteäckligt?
Nepp. Jag kan inte dricka äckliga saker. Nästan allt faller i den kategorin. Tycker faktiskt bara om vatten och havremjölk…

Väljer du löparskor efter färg?
Nepp. Väljer bara och endast efter hur sköna det är. Oftast synkat skön-heten väl med graden av fulhet. Bekväma skor har alltid tvivelaktigt utseende. Förklara gärna varför…

Skärper du till steget om du springer förbi någon du känner?
Självklart. Då plötsligt är jag hur pigg som helst och studsar fram som en gummiboll.

Kan du ärligt uppskatta en löprunda när du glömt din gps-klocka? Eller har den liksom inte hänt?
Alltså jag är sur första halvan. Sen kommer jag över det. Och mäter upp sträckan i väl valt kartverktyg när jag kommer hem. Så att den har hänt…

Brukar du räkna ut vilken % av startfältet du hamnat i i resultatlistan. Typ topp 10%?
Alltid. För att kunna tävla med Fredrik. Det är så bra för självförtroendet!

Förra veckan tog jag långpasselefanten i tre tuggor. 23 kilometer fördelat på tre pass över dagen. Idag svalde jag hela på en gång. 22 kilometer och första långpasset sedan mitten av mars!

Efter premiären drabbas jag av alla långpass-biverkningar som finns. Trots att distansen i gamla mått mätt var ganska blygsam.

Jag är trött i vaderna men det är inte den största tröttheten. Det är sömntröttheten som skriker mest. Jag vill liksom ta en tupplur…
Men det går inte för jag är för hungrig. Magen skriker. Och törsten är osläckbar.

Det känns som jag har sprungit ett maraton minst. Ganska skönt när det bara krävs 22 kilometer för att uppnå den underbara känslan. Själva fördelen med att inte vara i sin bästa form…

Det blev utekväll igår. Med målet att hitta snö, vandra lite och äta mat ute.

Jakten på snö tar nästan orimliga proportioner och efter två misslyckade försök är jag så hungrig att jag håller på att dö. Dessutom har jag svettats ihjäl en smula i långkalsonger, stjärtvärme och vinterjacka. Humörkurvan pekar minst sagt åt fel håll….

Men skam den som ger sig. På Söderåsen hittar vi snön i all sin prakt. Slänger i mig de medhavda och överblivna nyårssnittarna för att ens orka tänka tanken på att gå. Ostbullar alltså, lyckan är fullbordad! En handfull snittar senare är jag på banan igen och vi kan starta vår kvällspromenad.

Fredrik går rakt fram längs stigen. Så som vuxna människor gör. Jag rullar snöbollar och gör snöänglar. Alltså snö, det är ju det roligaste som finns! Därför tar också promenaden lite längre tid än tänkt, och vi är tillbaka för middag när klockan närmar sig 20:30. Allt är preppat i en mattermos så vi behöver bara elden för värme.

Frågan är vad det är för blod som har droppat överallt? Snön är röd.

Samtidigt kommer en bil körande. Och nu börjar det bli läskigt. Fredrik tycker också det,  fastän han aldrig skulle erkänna det. Han har sett blodet redan när vi kom, men inte sagt nått…

Den misstänkta mördaren försvinner in i natten och vi gissar att han ansluter till ett sällskap i ett vindskydd länger bort. Det hörs glada röster och vi kan slappna av.

Sörplar i oss soppan medan vi värmer oss vid elden. En utekväll som hade allt. Lek, spänning och mat. Slå det kinderegget om ni kan.

PS: Fortsätt svara på fredagsfrågorna. Så får ni mina svar i morgon…

Efter måndag kommer fredag. Det är INTE sen gammalt utan faktiskt helt nytt för den här veckan! Och fredag kräver fredagsfeeling. Jag vill ha premiärsemla och Fredrik vill äta middag i snön. Vi får se vem som vinner. I väntan på att beslut tas slänger jag ut några fredagsfrågor. För att få veta lite mer om dig och dina egenheter…

1. Du kommer till ett övergångsställe som visar rött. Står du still i väntan på grönt eller joggar du frenetiskt på stället? Och stoppar du klockan…?
2. Händer det att du stretchar vaderna i en rulltrappa?
3. Känner du dig normal när du gör löpskolningsövningar ensam, eller har du helst med en vän för att rättfärdiga ditt udda beteende.
4. Har du medaljer på väggen på jobbet?
5. Använder du dina finishertröjor på gymmet?
6. Dricker du rödbetsjuice fast du egentligen tycker det är jätteäckligt?
7. Väljer du löparskor efter färg?
8. Skärper du till steget om du springer förbi någon du känner?
9. Kan du ärligt uppskatta en löprunda när du glömt din gps-klocka? Eller har den liksom inte hänt?
10. Brukar du räkna ut vilken % av startfältet du hamnat i i resultatlistan. Typ topp 10%?

Happy fredag alla.