Aktuellt

En helt vanlig lördag kväll…

När ingen tid finns får man uppfinna tid. Därför blir lördagkväll arbetstid. Om än med lite glitter och glamour… eller ok, reflex.

För bästa festfeeling har vi partylamporna tända. De sitter i våra pannor och lyser upp vår arbetsplats för dagen. Skogen.

Vi är ute i spenaten bland miljoner avskavda reflexmarkeringar. Med uppdrag att göra Stävietrailbanan hittbar i mörker igen. Vi har nämligen en reflexlöpning i sikte med målsättning att ingen ska bli kvar i mörkret bland vildvittror och rumpnissar.

Dresscode för kvällen är den lilla svarta. Den lilla svarta mössan, dunjackan, och vandringsbyxan. Med tre lager kläder därunder. Duggregn och tvågradigt medger inga nylonstrumpor till festen.

Så sätter vi igång och målar osynliga streck på träden. Hemliga streck, endast synliga för den med partylampa i pannan.

Det rasslar bland löven och skriker i trädkronorna. Det är en lite läskig fest vi hamnat på. Men så länge inga ögon tittar på mig från mörket kissar jag i alla fall inte i byxan!

Aktuellt

Varför svart när det kan vara färgglatt?

Svart fredag alltså. Hur tråkigt låter det inte. Jag gillar mer färgglatt. Kan vi inte instifta en färgsprakande söndag istället?

Så här. Man väljer sina färggladaste kläder ur lådan och samlar sina vänner som gjort samma sak. Sen springer man i en färgsprakande skog under en blå och molnfri himmel. Avslutar med brun (not so färgglad kanske) cappuccino och en tillhörande gul lussebulle.

Jag inser att årstiderna inte riktigt går ihop. Den färgsprakande skogen och lussebullen är en motsägelse av rang. Jag måste fila på min idé för att hitta bästa möjliga dag för min färgsprakande dag. Så länge tar jag ut mina vänner runt Kävlinge på söndag. I ett grådaskigt väder. Får hoppas att de klätt upp sig för att matcha lussebullarna! Jag kör i alla fall gamla paltor. För jag har inte slösat en krona idag!

Aktuellt

Mitt på löparstråket

För att slippa städa scrollar jag Strava. Och inser att alla Malmöbor springer i mina soon-to-be hoods.

Jag kommer ju bara att behöva ta på mig löparkläderna, gå utanför dörren och ställa mig och vänta. Så kommer sällskapet springande vad det lider. Lite surprise vem det blir men någon verkar med stor sannolikhet dyka upp…
Alltså det här med Malmö blir en bättre idé ju mer jag tänker på det.

 

 

Aktuellt

Kolaintervaller

Runacademy-onsdag. Upplägget var kanon. Benen var det inte…

Känner redan på uppvärmningen att kroppen inte är på humör. Det känns som att springa i kola. Fast sånt kan ju släppa efterhand så det är inget jag lägger någon vikt vid. Överlever löpskolningen, kanske mest för att jag får nytta av mina aerobic-skills. När det gäller hopp och studsövningar med inslag av koordination har man grym fördel av en bakgrund i amerikasockar och jazzbrallor (dock inte samtidigt). Fnissar i mungipan när folk försöker få ordning på kroppsdelar som ska åt olika håll samtidigt.

Sen är det deras tur att fnissa. Åt kylskåpet som försöker ta sig framåt fast mest står på stället. Det finns liksom ingen kraft i maskineriet. Ingen växelspak och ingen motor. Och med den utrustningen ska jag springa intervaller. En stege från femminuter ner till en. Och dubbla tabatas därefter. Det ska gå fortare och fortare efterhand. Jo tjena.

Jag skyller på Lund Runt och den efterföljande återhämtningen i form av dubbla spinningpass. Upplägget gjorde uppenbarligen inte susen för intervallbenen och kommer förmodligen inte ingå i något marathonprogram någonsin.