Tröskelpasset är en av veckans höjdpunkter i Portugal. Passet där jag genom åren utmanat mig och känt mig stark. Men också passet som knäckt mig, fått mig att tveka och vika ner mig…

Att krokna var trist. Att vika ner sig och fega var lika trist. I år tvekar jag inte. Väljer rätt grupp, känner mig stark och är nöjd efteråt!

Första intervallen är 3 km i marafart. Därefter följer 4 intervaller mellan 1,8 och 2,6 km, där vi håller marafart minus 10 sekunder/km. Vi kapar sedan 10 sekunder till, till nästa intervall på 1 km och slår på stort med den sista i fri fart som landar på 4:25.

Men den sista är inte den sista. Ledaren fyller år och önskar sig en halvmara med dopp i present. Vi plussar med en lugn kilometer innan vi slänger oss i vattnet. Vem vill förstöra festen för ett födelsedagsbarn liksom? Vattnet är 14 grader enligt ryktet men jag tycker det är varmt. Minst 17 säger jag fast ingen håller med….

Tröskelpasset avklarat. Men dagen har bara börjat!
Och ännu vet jag inte att jag ska utsättas för såväl höga knän som jägarvila innan dagen är slut! Älska träningsläger!








