Dagen före prepp

Alltså nageltrång. Dagen före löparresa. Hur otajmat!

Som tur var är jag gift med en man vars hemliga dröm är att bli sjuksköterska. Därför behöver jag inte vifta jättemycket med ögonfransarna för att han ska ta fram skalpellen och pannlampan.

Medan jag tittar på teve och skriker, pillar han undan stenhård hud och gräver fram nageln som liksom borrat sig ner i själva tån. Del 1 är genomförd med gott resultat. Nu sitter jag med foten i vattenfylld hink för att mjuka upp lite inför part 2.

I övrigt har jag varit hos fysio-Jonas och rättat till maskineriet. Kopplat in vänsterbenet och petat in korsbenet. Rättat till två nack-kotor och stötvågat hamstrings. En service-omgång extra allt. Mest förbryllad var han över att jag för första gången någonsin varit spänd i ländryggen.

Jag  är inte förbryllad alls. Det är en pussel-åkomma. Att lägga pussel är liksom själva definitionen av bristfällig ergonomi. Men som omväxling till löpar-relaterade fel, känns det faktiskt lite creddigt med pussel som felorsak.

Nu tar jag fredag. Nästa gång ni hör från mig har jag varken vintertights eller buff…