Craft sponsrade mig med en vit version av denna inför min Umeåcykling 2010. WHAT? En brynja??? Kunde inte alls förstå vitsen…
Tre år senare är jag såld. Helt fantastiskt skön under cykeltröjan. Så när jag såg att den kommit i rosa var jag liksom tvungen att klicka hem en. Särskilt som jag fått rota upp den gamla ur tvättkorgen vid flertalet tillfällen på sistone….
Så kära cykelvänner, nu kommer jag att lukta gott igen!
Om jag härdar ut 13 km kan jag fira med cupcakes…
Om jag ställer mig på startlinjen på lördag är jag förmodligen den enda som sista veckan laddat med:
– 34 mil cykling
– 2 spinningpass med aptunga intervaller
– fallskärmslöpning
– för lite sömn
Jag är dessutom troligtvis den enda som kommer till Stockholm utan pasta i magen och utan att ha den minsta koll på väderprognosen.
Men så ska jag ju inte springa 42 kilometer heller.
Med hopp om lite bättre väder till 2013 års löpare…
Det är mycket marathon nu. Mat-tips, uppladdningstips, klädtips. Allmän nervositet på bloggar och facebook. Och då svider det lite att sitta här och pilla sig i naveln, helt bortkopplad från själva marahysterin.
Tänk om man skulle plocka ut sin nummerlapp och springa första milen. Bara för att få vara med litegrann. Njuta av känslan.
Tål att funderas på…
Jag brukar tappa spinning-suget varje vår när cykelsäsongen drar igång. Kanske för att jag varje vår inser att spinningen inte gett mig något. Att jag trots en vinter i spinningsalen är en svag cyklist med sågspån i låren.
I år är det annorlunda. Jag har blivit stark under spinningvintern och det motiverar mig. Jag ser spinningen som ett tidseffektivt komplement till cyklingen som trots allt tar en sjuhelsikes massa tid. På spinningen slipper jag dötid i form av nerförsbackar och rödljus. Jag får mata från start till mål. Jag får valuta för varenda minut.
Nästan lite ledsen i ögat att jag nu får spinningvila i två veckor. För spinningskor har jag definitivt inte plats med i min Stockholmsväska…
