Browsing Category

Skåneleden 2020

Skåneleden 2020

Skåneleden SL1: Lervik-Örlid

Long time no Skåneled. Idag var det dags igen. Ett försök att knyta ihop lösa tåtar.

Skåneleden

Etapp: 19 (Lervik-Hålehall) och 20 (Hålehall-Örlid) Totalt 18 km.

Hur: Bil till Örlid och tantcykel därifrån till Lervik. Tacksamt mycket nerförsbacke! Vandring tillbaka.

Svårighetsgrad: Lätt-medel.  Asfalt första 6 km. Brant stigning upp till Hålehall. Därefter snälla stigar och avslutande 5 km på asfalt.

SkåneledenVi ska vandra i två dagar för att bocka av de sista delarna på Bjäre. Men huvudsyftet är ett annat, vi ska inviga vårt sprillans nya tält.

Allt är minutiöst planerat. Ändå hinner vi bara halvvägs på motorvägen innan Fredrik kommer på att han glömt madrasserna…

Tur att vi har en hel dag på oss att hitta en lösning på problemet.
Skåneleden
Efter den inledande cykelturen är vi hungriga och bänkar oss vid havet för dagens första kaffe. Och en gudagod crossiant. Så som alla bra vandringar borde börja!

Skåneleden
Den första biten går vi på asfalt och jag börjar ångra mitt skoval. Gortexkängor känns verkligen overkill på en landsväg med fler bilar än vattenpölar. Men efter morgonens madrassincident får man väl vara glad att man kom ihåg skor över huvudtaget….

Efter 6-7 km kommer vi äntligen in i skogen och börjar vår klättring upp mot Hålehall och vårt tänkta lunchstopp. Och skogen alltså. Så efterlängtad, så saknad, så lovely!

Skåneleden
Vi är inte ensamma om vår lunchplan. När vi når utsiktsplatsen vid Friluftsfrämjandets stuga pågår barnkalas. Alla borden upptagna. Även vid vindskydden en bit bort pågår full aktivitet. Så vi får snällt rigga köksutrustningen på en stubbe och bänka oss i en lövhög. Gott så. Men vi har ännu inte sagt ett ord om madrasserna som inte finns…

Sista biten mot bilen går det inte längre att sticka huvudet i sanden. Vi måste hitta en lösning på vårt madrassproblem. Att köra hem och hämta tar två timmar. Torekov hotell är nära…

Men viljan att testa tältet är stor och vi sätter oss i bilen hemåt. Den tänkta utomhusmiddagen vid öppen eld förvandlas pga akut uppkommen tidsbrist till drive in på MAX.

Mörkret har lagt sig och vi sitter fortfarande i bilen. Det regnar. Att sätta upp ett tält för första gången tar tid. Och kräver ett tålamod som oftast inte finns i ösregn.

Torekov hotell alltså. Eller bakluckan. Fast det var ju det där med tältpremiären…

Skåneleden 2020

Skåneleden by night. SL4 Kåseberga-Simrishamn

Då Fredrik inte tål värme och ingen av oss är intresserade att dela strand med miljoner turister väljer vi ett annorlunda upplägg för sträckan Kåseberga-Simrishamn. Vi snackar kväll och tidig morgon. Eller sen natt, det är en definitionsfråga…

Etapp: 2 (från Kåseberga till Löderups strandbad), 3 (Löderups strandbad-Borrby strandbad) och 4 (Borrby strandbad – Simrishamn).

Hur: Bil till Simrishamn, tåg till Köpingebro och tantcykel till Kåseberga. Vandring tillbaka till Simrishamn (36 km) med övernattning  i närheten av Sandhammaren (efter 10 km).

Svårighetsgrad: varierande underlag som utmanar fotlederna! Börjar med tre kilometer klappersten efter Kåseberga. Stundtals sandigt till Sandhammaren innan den riktiga sandlådan tar vid.  5 km pulsande, och drömmen för en stukad fot! Sen lättar det…

Lämnar starten i Kåseberga klockan 19. Då har vi ratat turistsillen och ätit påsmat with a view. Den stora frågan är hur min trasiga fot ska överleva underlaget, det vankas stenbonanza i flera kilometer.

För att minimera belastningen på foten bär Fredrik ALL packning. Jag har fullt upp med att sätta rätt fot på rätt sten, och titta på utsikten samtidigt. Det  är en magisk kväll och allt folket sitter kvar vid sina silltallrikar. Vi är ensamma i världen.

När mörkret lagt sig över Sandhammaren och allting är stilla letar vi upp ett ställe att slå upp tältet på. Vi är inte överdrivet noga med platsen, väckarklockan ringer om fyra timmar…

När larmet ljuder klockan 03:15 är det beckmörkt, men vi vill hinna ut ur skogen innan det börjar ljusna. Tror vi fick med allt men det är svårt att vara säker när man inget ser.  Under en buske någon kilometer längre fram gömmer vi tältet, sovsäckarna och liggunderlagen för senare upphämtning. För att bespara Fredrik några kilo. I mörkret ser vi inte stugan som busken tillhör…

På vägen till stranden möts vi av party-fyren Allan, en överraskning för oss båda. Det glittrande skenet sätter ribban för dagen. Det här kommer bli en fantastisk dag!

Nästa överraskning ska inte bli lika glädjande. Efter många långa kilometer i lös sand ser vi Skåneleden-skylten som visar avståndet till dagens mål i Simrishamn. Vi har gått 15 km från Kåsebergabergaskylten som visade 32 kilometer till mål. Det bör alltså stå 17 nu, men det står 30!!!  En ny slags matematik som jag aldrig fått lära mig!  Och vi har en bokad lunch att hinna till…

Låter oss inte stressas på sommarens sista semesterdag. Vågar ändå inte tänka på vad foten kommer att tycka om 13 bonuskilometer och tre extratimmar på ojämnt underlag.

Istället njuter vi av en knallrosa sol på väg upp. Som färgar himlen magisk. Bara vi, solen, havsbruset och fåglarna. Helt underbart!

Mellan Sandhammaren och Skillinge finns enligt Skåneleden-kartan gott om ställen att fylla på vatten. Fint i teorin. I praktiken är det svårt att veta var längs den evighetslånga stranden man måste vika upp för att casha in vattnet. Vi orkar inte chansa och får offra morgonkaffet för att vattnet ska räcka till gröten…

Framme i Skillinge väntar nästa distans-skylt och det är oklart om den nu ska visa 11 eller 24 km kvar. Det är med visst mått av nervositet vi sneglar upp och läser 11,8!!! Underbart! Men ett minus till matematikern på Skåneleden-kontoret som hållit oss nervösa i flera kilometer i onödan!

I Skillinge viker leden upp från havet och går längs bilväg hela vägen till Brantevik. Har hört skräckhistorier om denna sträcka, och kan tänka mig att den är fruktansvärd i tider med full semestertrafik. Klockan 8 på en söndag är det dock inga problem. Inte en bil i sikte. Det är faktiskt bara skönt med asfalt efter timmar i sanden. Vi väljer dock att avvika från leden efter några kilometer och svänga ner mot Gislövs hammar. Hittar en fantastisk och strandnära stig som tar oss hela vägen till Brantevik. Värsta vinstlotten!

Jobbet är gjort. Nu väntar 6 enkla kilometer till Simrishamn. Världen har börjat vakna men det gör inget. Vi hade hela stranden för oss själva. Vi fick solnedgång och soluppgång. Nästan Nobelpriset för det upplägget!

Skåneleden 2020

Skåneleden SL5 Järavallen-Löddeköpinge. En blandning av fint och fult….

När man är osäker på sin tjockfot gör man klokt i att välja en etapp av Skåneleden som ligger på krypavstånd. Så det gjorde vi. Järavallen-Löddeköpinge, en sträcka som var allt från finaste fina till trafikfarlig, otrevlig, störig och ful.

Etapp: 10 Järavallen-Löddeköpinge

Hur: bil till Löddeköpinge, Vikhögsvägen. Buss till Ålstorp, Davidslid, och vandra tillbaka till bilen.

Svårighetsgrad: lättvandrat även med stukad fot, med undantag av sista biten in mot Lödde där gräset inte klippts sedan medeltiden. Svårigheten ligger nog mest i att hitta ledmarkeringarna och förstå motivet för vissa leddragningar…

Saxtorpssjöarna efter ett par kilometer är fina, och hade definitivt lockat mindre uttalade badkrukor till dopp. Men vi får mara nosa på den innan leden dras åt ett annat håll. Och vi undrar varför, vattnet är så mycket finare en den grusväg vi får nu får vandra. Med skyltar som varnar för hästbajs…

Passerar Järavallens strövområde och Barsebäcks golfbana innan havet uppenbarar sig. Vi är framme på sträckan som ska ta oss till Barsebäcks camping. När man cyklar i maj får man gåshud för att det är så vackert. Nu får man gåshud av rädsla.

Leden går på landsvägen och nu i semestertid är det typ autobahn här nere. Och ingen vägren.  Det är bilar, cyklar, omkörningar i ett totalt kaos. Av den fantastiska utsikten ser jag inget, jag koncentrerar mig på att inte bli överkörd!

Men belöningen kommer. Vägen mellan campingen och Barsebäckshamn levererar som alltid. Och nu väntar lunch.

Mätta och belåtna lämnar vi hamnen och de båtfolk vi studerat senaste halvtimmen. Vi har 11 km kvar och jag vet att sista kilometerna är ett härke. Fredrik tycker jag är pjåskig…

Efter 8 fina kilometer är det dags. Vi kommer till gräset som Gud glömde. Midjehögt och stickigt. Och det här är bara uppvärmningen. Plötsligt går vi bredvid E6:an i ett buller som får trumhinnan att skrynkla ihop sig. Och Fredrik ser mer och mer besvärad ut. Gräset i armhålehöjd nu.

Jag vet att botten inte är nådd ännu och förvarnar Fredrik den pjåskige så att han inte ska bryta ihop. Vi ska gå UNDER E6:an. I en hemlig undergång där det bergis finns både döda råttor, träsktroll, uteliggare och gömda knarkmiljoner.

Vi hittar ingetdera och kommer ut med livet i behåll på andra sidan.

22 kilometer. En blandning av sött och salt. Eller fint och fult…

Skåneleden 2020

Skåneleden SL5: Höganäs-Helsingborg

Inför lördagen lovade SMHI  ytterligare en dag med sommarväder och vi båda tänkte STRANDEN! Fast inte som vanliga människor. Att ligga still i solen är det ingen av oss som pallar. Vi tänkte stranden och valde en Skåneled som gick precis där:  Höganäs till Helsingborg!

skåneleden höganäs

Etapp: 5 och 6
Hur: Tåg till Helsingborg och buss vidare till Höganäs. Vandring tillbaka till Helsingborg.
Svårighetsgrad: Lite jobbigt att gå i sanden i början, kuperat från Hittarp och in mot Helsingborg. I övrigt lättpromenerat.

Det luriga med långa transporter till starten är att man hinner smälta frukosten och bli hungrig innan man ens hunnit börja gå. Vi försöker råda bot på det genom en blixtcappuccino på Espresso House i Helsingborg under den 22 minuter långa väntan på bussen.

Skåneleden

Sträckan längs västkusten är välbekant och jag har både gått och sprungit mycket här. Kanske är det därför jag inte får samma upplevelse-kick som på Österlen häromdagen. Det är underbart vackert men inte lika omväxlande. Strandängar, sand och nyponrosor följer oss nästan hela vägen in mot Helsingborg, och förutom hamnarna är en nakenbadare det enda inslaget som bryter av.

Skåneleden

Längs sträckan finns gott om toaletter, och möjlighet både till vätskepåfyllning och inköp av glass. Skönt att få vandra med en minimal väska med endast det mest livsnödvändiga. Bikini och medhavda mackor that is. Mackorna går åt. Inte bikinin som ligger orörd hela vägen. Att bada är alltid fint i teorin. När det väl ska doppas tår är jag inte lika kaxig.

Skåneleden

Nyponrosor och hav i all ära men oftast tittar vi åt andra hållet. Mot de flashiga villorna som ligger på krypavstånd från vattnet. Villorna på flera hundra kvadrat med pool och ibland till och med sandstrand på tomten. Här hade man ju kunnat bo! (Observera att husen på bilden ovan inte har något med beskrivningen att göra…)

Någonstans kring Hittarp tar Fredrik fram mobilen och börjar scrolla runt på Hemnet. Vi dregglar över flashiga hus samtidigt som vi följer slutspurten på Tradera, där vi har en gammal Shosho-väska ute. En relik från nittiotalet som uppenbarligen är hyfsat hett villebråd!

Strax innan 14:00 är spänningen så stor vad gäller väskan att vi får ta en Tradera-paus.

710 kronor rikare går vi vidare, men inser att det inte ens räcker till brevlådan på det fancy hus vi precis tänkte flytta in i.

Sista biten in är värsta berg-och-dalbanan. Antingen går det upp eller ner. Aldrig mittemellan. Men det är värt alla sura lår i världen för utsikten är magnifik på höjderna. Att blicka ut över Helsingborg från ovan är coolaste coola. Jag måste nog sälja en ryggsäck till….

Skåneleden

Eller nöja mig med ett enklare boende…