Bläddra i kategori

Kävlinge-Umeå

Mission completed

1998 sa jag att jag ville cykla från Skåne till Umeå. Det tog 12 år att få tummen ur, men nu är det äntligen gjort!

I mål 004

Dagens etapp var mest formalia, vi kände oss ju framme redan igår. Men rätt ska vara rätt, så det var bara att ta på sig cykelkläderna i morse. Även om det knappt kändes lönt att byta om för bara 45 km…

På 45 km hinner man knappt ens få ont i baken, och än mindre hitta på roliga sånger. Det är liksom bara upp på cykeln och sen framme. Hela tiden med en ivrig känsla i kroppen. För snart är det över, snart är målet uppnått.

Känslan i kroppen när vi rullar över bron in till Umeå är obetalbar, vi fixade det! Firar med lunch på Costas och TVÅ underbara och efterlängtade cappuccino (har ju några att ta igen…).

I mål 008

Vi har miljoner minnen från denna resa och förmodligen kommer en liten sammanfattning vad det lider. En sak är säker, vi kommer aldrig att glömma denna strapats! Vill passa på att tacka för alla era kommentarer och all er pepp, det har betytt massor.

Vill även tacka svärföräldrar för förstaklassig barnpassning och barntransport till Umeå. Och för att ni gav oss den behövliga sparken i baken… Tack också till mamsen och papsen för att ni tagit väl hand om våra sötnosar.

I mål 006

Nu är den sista Runekakan uppäten för den här gången. Nu återgår livet till det normala. Två vilodagar sen ska jag nog rasta löparskorna lite. Om jag kommer ihåg hur man gör…

Etapp 9: Solleftå-Norrbyn, 190 km.

I mål men ändå inte…

Mina föräldrar har sommarstuga i Norrbyn och idag anlände vi dit efter 19 mils cykling. Flaggan var hissad och vi fick blommor runt halsen när vi trampade in på uppfarten. En välkomst-kommitté som heter duga alltså. Därför känns det som vi är i mål, men så är det ju inte riktigt… I morgon väntar sista 5 milen till Umeå. Men först en liten resumé av dagen idag…

Kan tyckas att vi haft oförskämt tur med vädret hittills på vår tripp, men idag var det payback-time. Efter vårt lunchstopp i Övik öppnade sig himlen och jackorna åkte på för första gången sen start.

Umeå 003

För att slippa trängas med långtradarna på E4-an valde vi mindre vägar även fast detta betydde grus. Efter alla grus-mil känner vi oss nästan som grusproffs. Kombinationen grus och ösregn var dock ny för dagen och för att uttrycka sig milt: det blev kladdigt!

 Umeå 004 Umeå 005 Umeå 006

Någonstans mitt i urskogen hamnar vi i jordens nerförsbacke. Den är tokbrant med lite rullgrus och gropar. Hänger på bromsarna för att behålla en någorlunda kontrollerad hastighet men cykeln rullar allt fortare. Trycker lite hårdare på bromsarna. Underarmarna skakar. Mjölksyran sträcker sig från handlederna ända upp till axlarna, och jag har ingen som helst kraft i händerna. Hastigheten ökar. Koncentrerar mig till max för att nypa till bromsen, vilket ger en oväntad tvärnit. Hjärtat i halsgropen. 50 meter till och sen nere. Puh, det  gick vägen. Firar med en chokladbit och trampar vidare.

Vi har ett annat driv idag. Dels lockar inte raklångsliggande inte lika mycket i blött gräs, dels vet vi att vi har barn, föräldrar och svärföräldrar som väntar på oss med god middag. Vi vill fram. Och fram kommer vi. Mottagandet är obetalbart.

Umeå 007 Umeå 016 Umeå 024 Umeå 012

I morgon trampar vi alltså de sista fem milen. Sen firar vi lite till med cappuccino på Costas i Umeå. För min dagliga cappuccino har varit grymt saknad de senaste 12 dagarna…

Etapp 9: Sollefteå-Norrbyn

Lång etapp = tidig start. Vi klarade oss helskinnade ner för berget och har nu nått lunchstoppet strax norr om Örnsköldsvik. Lustigt nog gav vilodagen träningsvärk i vaderna!?! Nu väntar drygt 9 mil innan vi når vårt mål för dagen.

PS / Är inte utsikten från cockpit vacker? / DS