Aktuellt

Alltså jag är trött på löpartidningar och träningstidningar. Trött på träningsprogram till alla lopp och artiklar som gör mig snabbare på milen. Jag vill inte läsa om hur jag borde äta och ser ingen mening med skotester som är totalt beroende av personen som testar skon och helt irrelevant om vi inte har likadana fötter…

Jag vill ha något mer.

Löpning här någon?

Jag tänker mig en tidning bortom tider och prestation. En resetidning fast med löpfokus. Som guidar till världens alla smultronställen. Utflyktslöpning när den är som bäst, såklart med tips på de bästa fikaställena och övernattningsmöjligheterna längs vägen. Info om hur jag bäst packar för en etapplöpning ås till ås och vilken utrustning som är bra att ta med. Så jag slipper gå på alla nitar…

Tidningen som låter mig hitta alla de där småloppen som finns. Med charm och hjärta. De extra fina och de speciella. De som har något utöver det vanliga. Och vilket boende som levererar en gudomlig frukost att starta utflykten med.

Hade jag varit journalisten hade jag skrivit om Österlen för er som inte bor i krokarna. Jag hade rapporterat från terrängloppet i Lake district förra året och jag hade detaljerat beskrivit sex fantastiska rundor runt Alcudia efter helgens utflykt. Mot slutet av året hade ni kunnat läsa om löpning på Taffelberget.

Den tidningen hade jag velat läsa. Varför har ingen uppfunnit den?

Det finns saker på min önskelista som jag blir helt ivrig när jag tänker på. Som jag bara måste få testa. 

Skåneleden är magisk, ge mig mer!

En av sakerna på min bucket list är att springa skåneleden ”från ås till ås”, mellan Åstorp och Brösarp. Sträckan är 160 km och jag tänker mig en fyradagars utflykt med övernattning på vandrarhem längs vägen.

Nu ska jag bara övertyga Fredrik om att det är kul att hänga med som packåsna. Och hitta en lucka i en fullspäckad kalender. Sen är saken biff…

En annan lockande tanke är att springa Ultravasan-sträckningen i min ensamhet, uppdelat på 2-3 dagar. Medan resten av gänget orienterar. Fast först måste jag nog gå i terapi för min björnrädsla.

Ni ser det själva. Min hjärna tänker löpning. Livet börjar återvända…

Jag är typ ospontanast i världen. Sydafrikaresan i december är redan bokad och jag vet till och med var jag ska dricka mitt kaffe. Men mitt under lördagens lopp händer något märkligt. Plötsligt slår mig tanken att om vaden håller ska jag fira på Mallorca. PÅ TORSDAG…

Så här sitter jag. Biljetten betald. Dagsturerna utskrivna. Med fullspäckade dagar fram till avresa och ingen tid i världen att shoppa bikini och solkräm. Och ett flyg som kräver väckarklocka kring tresnåret på torsdag. Hur tänkte jag nu?

Förmodligen helt rätt. Det här kommer bli fantastiskt!

Jag har aldrig skrivit ett helt inlägg om en frukost förut. Kanske för att havregrynsgröt med paranötter och banan inte är så våldsamt spännande att läsa om.  Inför loppet igår blev det andra bullar. Vi upptäckte frukosten FRUKOSTEN på Vita Stenen B&B, någonstans på Österlen…

Jag börjar alltid en hotellfrukost med yoghurt. Här kan jag pimpa den med en bärblandning, müsli, hemmagjord fröblandning och egenrostade nötter. Sunt & Gott göre sig liksom inte besvär. Frukost-antipaston blir värsta grymma inledningen och lockar till fler varv på buffébordet.

Fast jag hinner inte resa mig förrän jag blir serverad kallrökt lax, pocherat ägg och hollandaisesås vid bordet. Tillsammans med varma tomater och stekt svamp.

Smaklökarna gör volter i munnen och samtidigt som jag inser att det kommer bli tufft att springa med allt detta i magen tar jag beslutet att det får bli som det blir. Jag tänker inte snåla med en frukost i världsklass för att springa lite lättare. Jag kommer ju dessutom ha energi över för att dra ett helt bandylag över mållinjen om det skulle krävas…

Tillbaka till buffébordet möts jag av rykande varma bröd som levererats direkt från ugnen. Frågan är hur många bröd man måste äta för att få plats med alla spännande pålägg? Hittar skorpkorgen och går bananas. Hemmagjorda skorpor är det bästa som finns och funkar ypperligt som underlag till de hemmasnickrade rörorna. Om rörornas innehåll tvistar frukostsällskapet men vi lyckas identifiera makrill i den ena skålen, och någon slags tapenad av rostad svamp och lök i den andra. Och ytterligare två skålar med tomat/paprikaröra och rimmad gurka.

Här någonstans är vi så lyckliga att vi skrattar hejdlöst åt det faktum att vi någon timme senare ska stå på en startlinje med magsäckar uttänjda till bristningsgränsen.  Laddar för en efterrättsrunda och tänker att jag hellre offrar loppet än efterrättsrundan…

Fredrik går loss på ostarna och de hemmagjorda syltarna. Själv fastnar jag för saffranspannkakan. Toppad med yoghurt, bärkompott och de hemmagjorda nötterna skickas jag med direktflight till efterättshimlen.

14 timmar senare har jag smält maten men inte känslan. Det här var matlycka på riktigt. Som tur var bor vi över en natt till. Rulla mig hem någon!