Frukostlycka!

Jag har aldrig skrivit ett helt inlägg om en frukost förut. Kanske för att havregrynsgröt med paranötter och banan inte är så våldsamt spännande att läsa om.  Inför loppet igår blev det andra bullar. Vi upptäckte frukosten FRUKOSTEN på Vita Stenen B&B, någonstans på Österlen…

Jag börjar alltid en hotellfrukost med yoghurt. Här kan jag pimpa den med en bärblandning, müsli, hemmagjord fröblandning och egenrostade nötter. Sunt & Gott göre sig liksom inte besvär. Frukost-antipaston blir värsta grymma inledningen och lockar till fler varv på buffébordet.

Fast jag hinner inte resa mig förrän jag blir serverad kallrökt lax, pocherat ägg och hollandaisesås vid bordet. Tillsammans med varma tomater och stekt svamp.

Smaklökarna gör volter i munnen och samtidigt som jag inser att det kommer bli tufft att springa med allt detta i magen tar jag beslutet att det får bli som det blir. Jag tänker inte snåla med en frukost i världsklass för att springa lite lättare. Jag kommer ju dessutom ha energi över för att dra ett helt bandylag över mållinjen om det skulle krävas…

Tillbaka till buffébordet möts jag av rykande varma bröd som levererats direkt från ugnen. Frågan är hur många bröd man måste äta för att få plats med alla spännande pålägg? Hittar skorpkorgen och går bananas. Hemmagjorda skorpor är det bästa som finns och funkar ypperligt som underlag till de hemmasnickrade rörorna. Om rörornas innehåll tvistar frukostsällskapet men vi lyckas identifiera makrill i den ena skålen, och någon slags tapenad av rostad svamp och lök i den andra. Och ytterligare två skålar med tomat/paprikaröra och rimmad gurka.

Här någonstans är vi så lyckliga att vi skrattar hejdlöst åt det faktum att vi någon timme senare ska stå på en startlinje med magsäckar uttänjda till bristningsgränsen.  Laddar för en efterrättsrunda och tänker att jag hellre offrar loppet än efterrättsrundan…

Fredrik går loss på ostarna och de hemmagjorda syltarna. Själv fastnar jag för saffranspannkakan. Toppad med yoghurt, bärkompott och de hemmagjorda nötterna skickas jag med direktflight till efterättshimlen.

14 timmar senare har jag smält maten men inte känslan. Det här var matlycka på riktigt. Som tur var bor vi över en natt till. Rulla mig hem någon!