Julaftonsmorgon 2018 levererade fullmåne, orange himmel, vitt under skorna och en Fredrik med skavsår…
Förutom ett uns av skavsårsgnäll, så nära perfekt man kunde önska. Om det inte vore för att det isiga underlaget inte möjliggjorde julaftonsjogg i dubbfria julaftonsskor…
Anyway. Gröten är på plats. Julgranen pimpad. Nu sätter jag mig och väntar på tomten. Och önskar dig en fantastiskt GOD JUL!
Jag vet att det är juldagen som gäller för bio, men alltså jag kan inte hålla mig. Kolla in den här filmen:
Kävlinges ännu oupptäckta youtuber Andreas har sammanfattat förra söndagens tomtelöpning i en 88 sekunder lång film. Så spejsat! (Inget att spela upp på din 60-tums-tv dock. Upplösningen gör sig nog bäst på telefonen…)
Dagens filmtips alltså! Om du skulle få tid över mellan knäck-kokningen och Bingolottos uppesittarkväll!
Själv kokar jag ingen knäck. Jag sitter chockad med handen i rocky road-skålen och undrar hur det egentligen gick till när det föll snö i Skåne, trots att SMHI sa att chansen var obefintlig…
När man inte kan springa flashiga långpass får man helt enkelt sätta sig på rumpan och julklappsrimma.
Inser ganska fort att jag inte är någon rimmartalang. Att jag är bättre på att springa än att vara kreativ. Därför blir rimmet jag publicerar på Stävie Trails facebookevenemang något jag kommer att få skämmas för vad det lider. Så här…
En tur i skogen i mars du får
tillsammans med många i lerigt spår
Målgångsmedaljen i sikte du har
gör stegen lätta som du tar
Upp ur soffan ge dig ut
Nu är julevilan slut…
Som rim på en startplats alltså. Om det inte framgick.
Efter min taffliga uppstart kommer jag igång på riktigt. Så nu är alla barnens klappar rimmade och klara. Med bravur också om jag får säga det själv. Kul var det också!
Nu ska jag bara hitta en julklapp till mig själv så jag får rimma lite till. Hur rimmar man på Backyard ultra Sydkusten?
Jag har varit förskonad från förkylningar men lagom till julledigheten krasslade det till sig i halsen. Otajmat är bara förnamnet.
Julledighet är ju liksom själva definitionen på fritid och oändliga löpmöjligheter. Sådär mellan risgrynsgröten och godisbaket är energin liksom alltid påfylld, och förutsättningarna för riktiga rackarbajsarundor på topp. Av det sistnämnda blir det alltså inget.
Men jag är inte bitter. Jag scrollar med glädje instagram och ser hur ni andra njuter i era löparskor. Jag läser bloggar om snöjoggar och köldbitna kinder och gläds ända in i själen.
Fast nu ljög jag nog en smula. Jag scrollar insta och blundar mig förbi löparbilderna. Stannar till lite extra vid cappuccinos, saffranssemlor och julgranspynt. Låtsas som att ingen annan springer. Att jag inte missar något.
Sen klättrar jag vidare på väggarna. Och klickar hem lite startplatser…
