Ni borde fått en etapprapport från dagens underbara löpning, men alltså: jag ska på tjejmiddag och hinner inte…
Så. Om ni mot förmodan är här inne och läser på en lördag kväll får ni istället en liten påminnelse om att skotävla. Ni gör det här!
I morgon ska ni få veta allt om närgångna får, tjurar med horn, sandstrand och hur man kan gå vilse på väg till bussen. Stay tuned.
Skånetrafikens sommarkort är världens bästa present till alla löpare. För 795 ynka kronor får man åka hur mycket som helst under två månader. Förstår ni vilka äventyrslöpningar det kan bli!
Sparade in 106 kronor redan första dagen genom att åka till Lund och Runacademy. Nu behöver jag bara åka för 689 kr till innan break even, och jag börjar redan i morgon.
Jobbar av ytterligare 106 kr från kortkostnaden genom att åka till Höllviken för en njutrunda längs Skåneleden SL5 etapp 20 Foteviken-Falsterbo camping.
I Falsterbo väntar dopp och en väl placerad man med picknickväska. Och jordgubbar.
Finns det egentligen någon i hela världen som är bättre på planera än jag?
Klockan är långt efter middagstid och jag sitter upphoppad på en hög lastpallar någonstans i ingenstans.
Vi har cyklat i flera mil och och har ännu några kvar. Solen är uppe och vinden är ljum. Trots den sena timmen.
Det blev en spontan cykeltur efter jobbet. Väderutlöst. Det gick liksom inte att motstå.
När jag sitter uppe på mitt lastpallsberg kommer en klunga coola cyklister med rakade ben. Ett starkt gäng mitt i en intervall.
Fredrik skäms. Över frun som sitter på en hög med lastpallar och leker influencer.
Men frun är också bra. För som alltid kan han låtsas att det är jag som drar ner farten när coola gänget swishar förbi…
Den rubriken hade gett vinst i vilket Alfapet som helst. Men jag hittade inget bättre sätt att förklara vad jag precis genomlevt…
Det är säsongens sista pass med Runacademy och jag har förärats århundradets tyngsta ben. Som krydda på moset går jag in i en buske innan start, som visar sig bestå av brännässlor. Det brinner på huden och snart ska det brinna inifrån också. Dubbelbrand.
Pyramiden vi ska ta oss an ser ut så här: 1-2-3-4-5-4-3-2-1 minuter med en minuts vila mellan varje.
Jag dör på ettan. Det känns som att en minut är en evighet. Jag dör igen på tvåan. Sen blir det lättare och lättare och lättare. På femman har jag en avslappnad löpning, känner mig bekväm med tröttheten och traktorfeelingen infinner sig. Jag är stark som ett troll….
Sen är det nerförsbacke säger den peppiga instruktören!
4 minuter går bra. Sen blir det bara värre och värre och värre.
Fast ändå. Underbart när det är över. Känslan av att vara riktigt trött och andfådd. Obetalbar.
Nu är det sommaruppehåll. Och upp till min egen disciplin att få intervallpassen gjorda. Någon som vill påminna mig lite snällt och vänligt när jag lägger upp inlägg från mina långa, lugna njutarpass…..?
