Älskar färgerna på Crafts nya höstkollektion. Det murriga, höstiga. Och känslan av att för en gångs skull inte vara en levande färgpalett.
Fick en låda med höstnytt och tog med mig Fredrik och Vänsterbenet på en första provspringning. På bilden ovan har jag två vantar. Det var sista gången jag såg den ena…
I min nya outfit känner jag mig snyggast i hela Saxtorpsskogen. Konkurrensen är förvisso inte stenhård och utmanare till titeln är bara Fredrik, två pensionärer och en häst.
Vi följer en mountainbikeslinga, varvat med random stigar åt alla möjliga håll. Målet är att hålla oss springande i en timme utan att nudda asfalt. Lite som ”inte stöta golv” – vuxenversionen. Vänsterbenet och vapendragaren till höger har dagen till ära klätts i ormskinnsmönstrade tights, och samarbetar kanske snäppet bättre på grund av just detta. Vem känner sig inte cool i orm liksom? Så klart känns det i beneländet i alla fall. Det gör det alltid. Men känslan i steget är lätt när vi flyger fram över rötterna.
Jag har glömt gps-klockan hemma och slåss mot tanken ”är det ens lönt att springa då?”. Som tur var har Fredrik sin, och mitt bråkande sinne stillas en aning. Tills jag upptäcker att hans Garmin Fenix 3 är världssämst på mäta sträckor i skog. Eller så finns det inga satelliter i Saxtorp. För den farten den påstår att vi springer är så långsam att jag springer fortare baklänges. Dessutom när det känns som vi har ett bra flow. Teknik när den är som sämst…
Tillbaka vid bilen lägger jag vantarna i bagageutrymmet. Båda två. När vi stannar för ett shoppingstopp på ICA halvvägs hem finns bara en vante kvar. Hungern når astronomiska höjder men vi beslutar oss för att köra tillbaka till skogen. Den måste ha ramlat ur.
I skogen finns ingen vante. I bilen finns ingen vante. I magen finns ingen mat. Det nervösa sammanbrottet är nära. Kör lite för fort på vägen hem. Det gör jag bara när jag är hungrig eller när det är en väldigt ösig låt på radion. Väl hemma har vi glömt att köpa det vi egentligen åkte till affären för, laxen! Ingen vante och utan lax. Värsta antiklimax efter en fantastisk start på söndagen.
Tröstar mig med en cappuccino så länge, medan reservlaxen (=äggen) kokar. Äter och blir människa. Nu ska jag städa bilen i jakt på den försvunna vanten…
