2020 uppfann vi konceptet soluppgångsvandring. Som en del i vårt projekt att gå hela Skåneleden tog vi pick och pack och drog till Haväng. Ställde klockan mitt i natten och vandrade mot Kivik medan solen steg över horisonten. Det skulle visa sig en sån grym idé att vi har gjort det till vår egen tradition. Med undantag av sommaren 2023 då vi inte hade en enda molnfri morgon på hela semestern!
Vi har varierat sträckorna men alltid hållit till på Skånes östkust. Helt enkelt för att solen går upp på det hållet. Förra gången testade vi Tobisvik-Kivik och i år körde vi en favorit-i-repris på den sträckan. För att den var så smidig logistikmässigt.
Vi slår upp tältet utanför Tobisvik strax innan solnedgång. Det är en perfekt plats, med någon enstaka tältare, men i övrigt alldeles öde. Och med en tältstor gräsplätt mitt bland en massa coola klippor, som gjord för just vårt tält. Vi kokar en kopp te och äter en halvfrusen banankaka. Det blåser helt galet och jag väljer att sitta och smula inne i tältet trots stränga blickar från mannen som inte vill ha kaksmulor i sovsäcken. Anyway. Vi ligger snart nedbäddade, för klockan ringer redan 03:30.
Yrvakna ett par timmar senare packar vi hop tält och grejer, slänger in packningen i bilen och kör till Tobisvik. Där finns en parkering precis vid busshållplatsen där bussen från Kivik ska släppa av oss ett par timmar senare. Men nu är det dags. Let the soluppgångsvandring begin.
Vi startar på sandstranden jag svurit över på Österlen Spring Trail ett par månader tidigare. Jag svär lite nu också ska erkännas, även om det är lättare att gå än att springa i sanden. Dagens första försiktiga solstrålar väger upp sanden i skorna, det kommer bli bra det här.
Det är kallt ute och vinden kyler ner mig ända in i märgen. Jag känner att jag går otrevligt fort, i ett desperat försök att få upp värmen. Men det ska dröja länge innan jag får lätta på klädseln.
05:04 ska solen gå upp och ett par minuter dessförinnan sitter vi bänkade på en sten för att beskåda spektaklet. Det är nästan molnfritt och vi ser klotet sakta bubbla upp framför oss. När det väl blivit synligt går det fort, och plötsligt är hela solen uppe. Ska det bli varmt nu…? Nej, vi får vänta lite till…
I Vik tar vi frukostpaus och äter morgongröten upptryckta mot en svart vägg i lä. Nu fryser jag lite mindre. Kanske för att Fredrik offrat sin tröja….
Sträckan till Kivik ska visa sig bli 21 kilometer. Vi följer inte leden slaviskt (eftersom vi redan bockat den etappen) utan gör små avkrokar för variation. Hade glömt hur mycket asfalt det var. Lite trist men samtidigt skönt att kilometrarna tickar på. Något som inte är fallet på den självvalda alternativa sträckningen nedanför Stenshuvud. Har nog aldrig sett så mycket sten…
I Kivik missar vi bussen pga av en spontan photoshoot mitt på en bilväg. Tur att de går med halvtimmars mellanrum och att det finns jordgubbar på Ica…
Det om det. I morgon väntar nya äventyr!
Inspo till tidigare soluppgångar (dock tyvärr utan bilder) hittar ni här:
Inga kommentarer