Jag hade kunnat göra copy paste på något av de sjuhundrafjorton inläggen jag skrivit om denna fantastiska stäcka. Men varje gång är unik. Så det blir ett nytt inlägg. För att inget av de gamla innehåller risken att bli överkörd av en buss, eller svaret på hur man får en väldigt gammal man att spela huvudrollen i ens badfilm.
Det är Ingmarie som ska få stå ut med mitt sällkap precis som förra gången. Vi ses på Landskrona station och irrar oss genom stan för att slutligen hitta vattnet. Med tanke på de miljoner gångerna jag hittills gjort sträckan kan det tyckas lite märkligt att jag ändå inte hittar ner till Skåneleden. Varannan gång hamnar jag vid Citadellet och varannan någonstans längs den grusade väg som leder bort mot Borstahusen. Gott så. Det hade ju varit värre om jag hamnade ute på någon åker någonstans…
Vi har beställt Ingmarie-väder, vilket såklart är identiskt med Anna-väder och är själva definitionen av sol och varmt. Den här sträckan är fin i alla väder men solen gör vattnet turkost och magin ännu lite större. Som vanligt på den här turen är upplägget INTERVALLER. Inte i form av springa fort-intervaller utan mer löpning växlat med foto-stopp. Ibland flera stycken inom ett par hundra meter. Utsikten är nämligen sån. Det är omöjligt att inte ta kort.
Själva fotandet är också det vi kommer minnas mest från rundan idag.
Hur vi riggar en kamera och filmar vår löpning över Hilleshögs dalar och sedan liksom måste springa tillbaka och hämta kameran och därmed behöver ta backarna ett varv till.
Eller när vi ska filma oss springanes framför en coolt målad vägg. När trottoaren inte räcker till utan Ingmarie springer över på andra sidan vägen för att filma därifrån. Hur hon sedan springer fram och tillbaka över vägen, mellan bussar och lastbilar för att få den perfekta filmen. Medan jag står på andra sidan och biter på naglarna i nervositet över att hon ska glömma att se sig för och få åka ambulans från platsen.
Bästa filmen är dock den från målgången. Badet på Gröningen. Där en mycket liten man i en högst aktningsvärd ålder liksom stjäl kameratid och dyker ner mellan mig och Ingmarie, ställer sig framför kameran helt ovetandes om att han kommer bli huvudperson i vår badfilm. Och där står han ett bra tag! Men den filmen får ni av GDPR-tekniska skäl inte se!
Anyway. Alla filmöden till trots blir det en fantastisk löptur som alla andra gånger. Lunchen och kaffet tar vi på Bruket efteråt, tillsammans med Fredrik och Anders som också hittat dit. Maten är god men portionen i minsta laget. Halvvägs hem på tåget har blodsockret redan nått fotknölarna. Tur att man är gift sedan 24 år så att mannen på sätet bredvid vet när det är läge att vara tyst och titta på OS i mobilen, tills mat finns inom räckhåll!
Ett mellanmål senare är familjefriden säkrad, och jag kan åter se tillbaka på dagen med bara positiva känslor! Titta på galleriet nedan så fattar ni varför…
4 Kommentarer
ingmarie Nilsson
31 juli, 2024 kl 19:55Jag funderade på att lägga upp både ”vägg-filmen och ”bad-filmen” men sen hejdade jag mig. :-D fast jag kan ångra mig för filmerna finns kvar! :-D
Nästa gång får vi se till att du äter efterrätt och har nödproviant med dig! Jag tror att all hummusen var ”hemligheten” till att jag kände mig lagom mätt.
ingmarie Nilsson
31 juli, 2024 kl 19:55Och tack igen för en underbar dag!!!!
Hannas krypin
1 augusti, 2024 kl 16:37Låter ju helt fantastiskt! Hilleshögs dalar var jag i i höstas när jag fyllde år och firade med familjen. Det är fantastiskt vackert där!
Anna
6 augusti, 2024 kl 14:09Å vilket fint ställe att fira på! Måste ha blivit kanon!