Sjukstugan fortsätter

Att inte kunna träna är ödesdigert. För äktenskapet och för plånboken. Och det allmäna välbefinnandet. Dag 5 och jag håller på gå bananas. Men Garmin tycker jag är fit for fight!

Det som händer när jag inte kan träna är att jag får obegränsat med tid över. Jag hade kunnat städa hela lägenheten, måla om sportstugan och veckohandla för tre veckor framåt. Om orken och inspirationen hade funnits. Men den följer ju liksom förkylningen, i riktning rakt ner…  Kan inte låta bli att tänka på hur mycket otränade människor borde hinna på en vecka. Typ göra sina egna pickles, sy sin egen sommaroutfit, grodda pumpa och baka bröd. Eller nått.

Det jag har ork till är däremot att shoppa. Därför blir det dyrt. Tröstshoppa är inga billiga grejer och då har jag inte ens kommit till träningsshoppingen ännu. Ni fattar. Jag har handlat MÄNNISKOKLÄDER. Sånt som jag aldrig tar mig tid till annars…

Men det värsta är den där avundsjukan. På andra som tränar och då framförallt min egen man. Trots att jag aldrig skulle avboka mina träningspass för att städa så tänker jag att han borde göra det när jag äntligen har tid….  Så mysigt att göra ihop liksom…

Ja ni hör. Oförnuftet har inga gränser. Bäst jag blir frisk snart.