Lita aldrig på gummiklubban

Det känns som vi jobbat konstant i en vecka, ändå är det inte förrän idag den stora gummiklubban slår till. När allt är över och förbi.

Jag vaknar med huvudvärk och känner mig bakis. Har svårt att fokusera och vill bara lägga mig på soffan. Tragglar mig igenom arbetsdagen och ställer in Body Pumpen. Har inte förmåga att uppbringa någon kraft. Tror jag.

Väljer slöjogg istället. För att solen skiner och att den kanske kan ge mig energi. Slöjogg ska det bli. Så sakta att klockorna stannar.

Men så händer det sig att kroppen inte alls är i samma katastrofala form som huvudet. Benen är pigga och utan att fråga huvudet om lov, ger de sig av på egna äventyr. Kilometrarna tickar på och det går liksom bara fortare och fortare. Jag hinner inte med men låter dem hållas.

Plötsligt har jag sprungit 15 kilometer och snabbt har det gått. Benen har efter en veckas hjärnstress och kraftigt minskad löpmängd liksom piggat på sig till oigenkänlighet. Var det ens mina ben som sprang, eller hade någon lånat ut sina? Jag fattar inget men det var våldsamt kul. Och huvudvärken försvan…