Löpningensdag 2024 – extra allt!

Löpningens dag innebär provlöpning av Stävie Trail. Det är sen gammalt. Förra året startade jag en ny tradition. Att transportspringa från Lomma till provlöpningen. I soluppgång. Den här gången ska visa sig bli lite stressig…

Tar samma tåg från Malmö och har planerat samma rutt som förra året. Det borde vara ett säkert kort för att hinna fram i tid. Men då har jag inte räknat med att bli fångad i en photoshoot vid havet…

Jag har precis tagit några selfies i soluppgången när en man med riktig kamera kommer fram. Objektivet är längre en en kö till broloppet och han ser ut som han kan sin sak. Tydligen är min rosa stäviebuff precis rätt färg för hans fotografiska komposition och han undrar om han får fota några bilder. Som största linslus tackar jag ju såklart inte nej. Och tänker att jag kan be honom ta en bild med min mobil också som tack för hjälpen. Det vill han inte men lovar att skicka bilderna. (Oklart var, för han fick aldrig min mailadress. Men tydligen skulle det laddas upp på någon Lomma-facebooksida, så hör av er om ni ser dem!)

En kvart senare är jag på väg. Och inser att jag behöva pinna på lite för att inte missa själva tillställningen, där jag är arrangör och förväntas närvara…

Halva jag njuter av soluppgången och den fantastiska löpningen medan den andra håller piskan för att upprätthålla tempot. 19 kilometer senare är jag framme i Stävie. Lite småtrött i benen. Sveper en kaffe och laddar om för provlöpningen. Håller mig långt bak i klungan och bara snackar runt. Behöver vila benen lite för hemvägen.

I Stävie är det ett helt gäng som samlats. Alla är glada i vårsolen, och kanske extra glada av tanken på semmelgeneratorn som väntar i målgång. Med 50% vinstlotter är ju chansen helt ok.

Om en månad smäller vi av det riktiga loppet. Lite mindre relaxade då. För då ska allt klaffa. Och alla hjärnceller samverka. Men jag längtar. Det är alltid en urladdning och den bästa känslan efteråt. Lite som när man fått en plats till Broloppet eller tagit sig i mål på ett marathon. Ja ni fattar…

Men just ja. Jag är inte klar. Klockan står på 25 km och jag har stelnat till efter pratstunden i solen. Nu ska jag springa i riktning Lund. Tills Fredrik kommer i fatt mig med bilen. Han har två ärenden att fixa innan han börjar köra. Jag hoppas han är snabb…

Efter 3 km börjar jag vänta. Huvudet spinner rundor i min jakt på den svarta Volvon. Som aldrig kommer. Men nu har jag fått upp värmen och traktorn tuffar på. Klockan blippar 4 km, 5 km…  Men nu är jag i ett flow. Tänker att jag nog kan springa till vägs ände. Det finns liksom inget stopp.

Efter 7 km ser jag bilen. Klockan visar ojämna 32,70 km men det är inte läge att pustsa resultatet. Jag stannar. Hoppar i bilen. Och är glad i hela kroppen för en fantastisk förmiddag. I vårsol. Det finns hopp!