Lucialöpning i Stävie

Igår var det dags för den årliga Lucialöpningen i Stävie. Ett arrangemang av bästa Stävie Trail som jag ju är högst involverad i… 

Lucialöpningen är ett av de två kringarrangemang vi har runt loppet. Det andra är Löpningens dag med tillhörande Semmelgenerator. En världsuppfinning om du frågar mig. Men nu var det Lucia vi skulle prata.

Det är 70 hugade som ansluter till gräsplätten, som vid loppet i mars agerar startområde. I mitten på december är det mindre gräs och mer lera på plätten. Och i spåren är det härligt kladdigt. Ska det visa sig när vi börjar springa.

Vi ger oss av i ett makligt tempo och någon konstaterar att så här skönt är det aldrig på själva loppet. Någon enstaka piper före i full galopp, men i övrigt snicksnackas det friskt mellan Tomtefar, Rudolf och nissarna. Vi har pris för bästa utklädnad och bestämt att det ska krävas mer än en tomteluva. Vid en första anblick har alla just tomteluva och uppdraget att utse en vinnare känns omöjligt. Tills nämnde Rudolf äntrar. Med horn och en blinkande näsa. En blinkande näsa är allt som behövs för att smälta en jury och saken är biff. Men först ska vi ju ta oss runt.

Årets reflexer är outstanding. Klippta reflexband från Clas Ohlsson slår målarfärg alla dagar i veckan. Ingen kommer bort. Vad vi vet….

Den långa ormen av ljus i skogen är magisk att beskåda. Men kameran på en random Iphone fixar inte sånt. Alla bilder blir superfula. Men den som var där vet. Hur coolt ett Luciatåg i skogen är.

Efter avslutat varv väntar glögg och Lussebullar. Glöggen 2023 får oväntat beröm och när jag frågar Fredrik vad han köpt för mirakulöst god glögg svarar han att han blandat ihop lite lösa flaskor av två-tre olika glöggsorter. En härlig blandning som han nog borde ta patent på.

Lucialöpning alltså. Sånt som löpare gör.

Fast min chef undrar om man kan göra löpning av allt. Av kyrkor, Lucia och Jul. Klart man kan. Man kan göra löpning av fika, transporter och födelsedagar också. Hon har mycket att lära!