Umeå – de sura damernas hemvist

Det är omöjligt att vara i Umeå utan att springa längs älven. Så så fick det bli.

Springer bort till Backens kyrka och njuter av att slippa tänka på rötter och stenar. Det regnar inte ens. Inte än.

Eftersom jag måste stanna och fota hela tiden blir jag tvungen att springa om samma tjej tre gånger. Det känns lite pinsamt men ingen vet ju vem jag är…

När det börjar ösregna blir jag glad. För lika mycket som jag inte tycker om regn när jag är människa, lika mycket älskar jag det när jag är löpare.

Springer omkring och fånler när jag upptäcker en cyklande dam på väg rakt mot mig. Istället för att hoppa upp på axlarna på de som går till vänster om mig skuttar jag upp på plattorna till höger om gång/cykelbanan. Damen får därmed fri lejd och allt borde vara frid och fröjd.

Men Umeås damer är uppenbarligen av den bittra sorten. Jag har ju blivit utskälld här förr. Damen väser mellan framtänderna:

– Det är FEL!

Och viftar med handen.

Men i regnet rinner sura kommentarer av mig. Ingen tant i världen kan förstöra humöret på den som just blivit blöt in i märgen och skrattar åt det stora skämtet som flödar ner från himlen. Ösregnet är coolare än alla sura tanter i världen. Hoppas hon mådde bra av att få väsa av sig lite…