Kyrkoklant!

Jag skulle ta sju kyrkor till vår kyrkoutmaning, samtidigt som jag skulle springa 24 km för att fira dottern på hennes 24-årsdag. Två flugor i en smäll. Men något gick fel…

Att springa Kyrkplock på en söndag är både bra och dåligt. Lite coolt att plocka första kyrkan till tonerna av klingande klockor. Lite jobbigare att bli utstirrad av en präst på andra kyrkan när jag kommer insmygande på kyrkogården med svett sprutande ur öronen. Han tittar på mig som om han undrar om jag inte ska komma in. Men nej, inte idag…

(Lite som när jag tittar frågande på någon på gymmet för att se om de ska vara med på yogan, fast egentligen är det bara en gymkille som speglar sig i fönsterglaset utanför. Nej tack, inte idag. Tänker nog han också.)

Anyway. Efter kyrka nummer två är det slut på kyrkligheter. Då blir det mer spring och fotografering i en salig blandning. För alla kyrkor ska dokumenteras med en selfie. Det var också just den regeln som gjorde att jag upptäckte att något blivit tokigt.

För när jag tittar på bilderna från min solstol efteråt hittar jag bara 6 st.

Kollar kartan och jo, jag har sprungit hela rundan. Jag har passerat S:t Matteus kyrka utan att se den. Fortsatt glad ihågen till nästa kyrka utan att notera att jag är en kyrka kort. Jag är en klant.

För i tävlingen om kyrkor finns många statistiska nyckeltal. Kyrkor per sprungen kilometer till exempel. Plötsligt rasar dagens runda från 0,29 till 0,25.

Och det grämer mig så mycket att jag är beredd till en extra runda för att hämta den. 8 kilometer. Bättrar inte på statistiken ovan, men totalstatistiken.

Men så har vi matgäster på ingång. Jag kan inte hämta den. Och det är jobbigt. För jag skulle ju ta sju. Inte sex.

Ibland är det lite jobbigt att vara klantig och ha tvångstankar samtidigt.