Favorit i repris

Jag hittade mitt favoritpass i höstas men har av miljoner anledningar inte lyckats gå dit på den här sidan året. Mest för att det ligger på fredagar och att vi ofta är i sportstugan då. Men i dag var det dags. 45 minuter HIIT och en näradödenupplevelse av rang.

Precis som förra gången, blir man tillrättavisad, ibland nästan utskälld. I alla fall om man kommer sent. Vilket jag inte gjorde, men någon annan stackare…

Men det är alltid med glimt i ögat, så där så man blir lite rädd men inte riktigt ändå. Men tillräckligt rädd för att inte våga mesa.

Uppvärmningen är en combo av mina bästa grenar, höga knän och sidohopp. Jag får höra att jag har talang. Sug på den alltså. Det är lätt att lyfta knäna en centimeter till och gå en decimeter djupare i sidohoppen, när man har något sånt att leva upp till.

Talang har jag dock inte i magövningen där han direkt avslöjar att jag fuskar. Men ibland måste fuska, när inte bålen räcker till för att göra övningen korrekt. Jag tillåter mig att fuska när han vänder bort blicken och skärper till mig när han tittar åt mitt håll. Med målsättningen såklart att fuska mindre och mindre för varje gång.

Två timmar senare skakar det fortfarande i armarna. Efter de där galna övningarna jag aldrig gjort tidigare. Som uppenbarligen chockade varenda muskel i denna kropp. En underbar definition av fredagsfeeling.