Bloggen inte uppdaterad på flera dagar, jag vet inte när det hände senast! Men. Vi har haft besök. Och i de små luckorna av egentid har jag prioriterat enligt den oskrivna regeln: löpning först…
Fredagens runda blir en familjerunda kring Hovdala. När vi kommer tillbaka till Sportstugan får Fredrik förklara för min mamma varför jag fortsätter att springa, rundar huset, och tar ett varv på kullen bakom. Försöka få henne att förstå att 11,84 km inte är ett alternativ. Hon fattar inget. Men så har hon aldrig varit löpare…
På lördag vill jag mest av att springa provlöpning på Helsingborgmarathonbanans andra halva. Socialisera med löparvänner och ta ett dopp i havet efteråt. Äta på Bruket…
Men det känns inte så gästvänligt, och jag tänker om. Lurar i väg de fikaglada gästerna på café i Hässleholm och springer själv dit. Mellan tuggorna av Princesstårta är det ingen som hinner sakna mig innan jag dyker upp som Gubben i Lådan. Eller Tanten med Svettig tröja. Men alltså, hur lyxigt att springa till ”stan” -16 km -nästan helt utan att nudda asfalt!
På helgens löpturer har jag sett så många vandrare att det tillslut börjar rycka i vandringstarmen. Lyckas övertala familjen att lämna bilen utanför Hässleholm när vi vinkat av gästerna på tåget. Sen vandrar vi Finjasjöleden som av en händelse passerar Sportstugan efter 11 km. Tar med minimal packning bestående av en vattenflaska och en medhavd ostmacka att njuta av vid fågeltornet.
Sen lunch hemma. Och kaffe. Nu väntar sista sju kilometrarna tillbaka till bilen. När solstolen känns som skönast och ögonlocken som tyngst.
Vem kom egentligen på den här idén?
Inga kommentarer