Vi har övernattande gäster och det tar ända tills efter lunch innan tid finns för den planerade påskdagsrundan. Och jag som alltid är pepp på att springa på förmiddagen hinner liksom såsa till och bli omotiverad. Dottern också ska det visa sig…
Vi sitter med varsin bok i vårsolen och ingen vill ta sig därifrån. Jag försöker peppa igång mig själv med tanken på shorts och t-shirt men det lossnar liksom inte.
Det är först när dottern trycker ner lite påskgodis i spi-beltet som vi lyckas lura iväg oss själva. Med drömmen om chokladfika i solen vid Finjasjöns kant.
Vinden är sval men solen kompenserar med sin värme. Vitsipporna blommar och gula citronfjärilar följer oss på färden. Vi behöver ingen mer muta i världen för att älska det här men när ändå chokladen ligger och skumpar i ryggslutet kan vi ju passa på att äta upp den. Och få sitta och blunda med ansiktet mot solen ett par minuter.
Dotterns choklad har förvandlats till kräm medan min nästan är kylskåpskall. Så som det blir för en fryslort utan vettig kroppstemperatur…
Det är två lyckliga löpare som kommer tillbaka. Ingen ångrar den runda som precis blev av. Ibland behövs en muta att ta sig ut men har man väl lurat sig över tröskeln är ju saken biff.
Och böckerna fanns ju kvar…
Inga kommentarer