Löparläger

Dottern kommer på besök till sportstugan i helgen. Med förväntningar på löparläger. Mamman kämpar för att bli av med de sista resterna av förkylningen. För när dottern vill springa vill man liksom leverera…

Jag har varit i liknande situationer tidigare. 2019 speed-återhämtade jag en stukad fot på 5 dagar för att inte göra dottern besviken. Jag hade lovat att hänga med när hon skulle springa sin första halvmara på sin 16-årsdag. Eller återhämtade kanske var fel ord… Lindade väldigt hårt var närmare sanningen…

Och nu ska jag alltså kraxa ut det sista snoret och göra mig redo.

Lite strategiskt har jag föreslagit en kortare runda längs sjön i morgon. Som slipper driva upp någon puls. En formkoll om det ens är möjligt, och som en inkörsport till tyngre rundor på söndag.

Tanken på löparläger är så lockande att jag tänker att snoret försvinner av blotta förskräckelsen.

Springa. Gå omkring i långkalsonger och tjocksockar (ett av de norrländska ord jag vägrar att göra mig av med!). Dricka kaffe under filt, lägga pussel och tjuvkika på melodifestivalen. Spela spel och äta gott.

Löparläger alltså. Jag kommer att ordna fler. Och ingen går säker.