Av förklarliga skäl pratas det mycket träningsresor på jobbet just nu. Kanske för att jag inte kan låta bli att flasha väderprognoser över Portugal och vara allmänt jobbig. Själva fenomenet träningsresor förundrar folk. Och jag får förklara. Saker som är naturligast i världen för mig men inte för andra. Som kanske till och med tycker man ska vila på semestern…
Någon undrar hur det känns att ”slösa” en semestervecka på en ego-resa utan familjen. Jag kan inte skylla på att mina barn är stora och utflugna. Jag har rymt en vecka om året sedan den minsta var 10. Och faktiskt har jag aldrig haft dåligt samvete. För jag vet att de lyxar järnet när jag är borta. Käkar oxfilé och korvstroganoff medan semivegetarianen är borta…. Kollar på alla de där filmer som jag aldrig vill se. Det har varit lika mycket deras egovecka som min. Och nu när barnen flugit ut kommer den ensamme mannen lägga noll minuter på matlagning och bara nörda ner sig i alla nyupptäckta intressen. Spela hög musik som ingen skruvar ner och sova världslänge på morgonen. Det. Går. Ingen. Nöd. Tvärtom. Alla parter är boostade med energi när veckan är över. Någon kanske lite trött rent muskulärt men i sinnet återuppstånden!
Någon annan undrar HUR vältränad man egentligen måste vara om man åker på träningsresa? Se på mig liksom, stark som ett troll och uthållig som en evighetsmaskin. Eller inte. Man väljer ju faktiskt helt själv hur mycket man tränar på en träningsresa. Det svåraste är väl att anpassa mängden träning efter sin träningsstatus. Så man inte går sönder på dag 2 och måste vila resten…
En tredje tittar lite konstigt när jag berättar att jag knappt har några människokläder med mig. För att varje gång jag tar med mig så kommer de flesta hem oanvända.
Och sist men inte minst. De som inte har någon träningskompis att åka med. Det löser sig. Har man inte träningskompisar så får man. ALLA som åker på träningsresa är sjukt trevliga. Träningsresa är faktiskt den enda sortens resa jag skulle våga åka själv på!
Brukar du åka på träningsresa?
6 Kommentarer
ingmarie Nilsson
16 mars, 2023 kl 21:38Jag får också ofta frågan ”vad gör A när du är i väg”?
??????
Som om han är en unge som måste tas om hand och underhållas! Tycker det är förnedrande mot honom faktiskt. Han är vuxen, med egna intressen som klarar sig själv.
Dessutom är det väl inget bra förhållande om man inte tillåter sin andra hälft få göra egna aktiviteter?
Anna
17 mars, 2023 kl 18:05Då sitter han såklart och längtar, vad trodde du? :D Helt ärligt tror jag inte ens Fredrik kommer att märka att jag är borta. Annat än att han slipper göra kaffe på kommando och slipper gå upp innan ottan när jag bli sällskapssjuk :D
ingmarie Nilsson
17 mars, 2023 kl 21:00Typ samma som Anders. Tror helt ärligt han tycker det är lite skönt med lugn och ro när jag är på vift. ;-)
Anna
4 april, 2023 kl 21:54Samma här hemma!
Anna T
17 mars, 2023 kl 08:27Det är ju en ego-resa för alla! Jag ser på riktigt fram emot den veckan min man är borta, tycker det underbart att få vara ensam med barnen, äta vad jag vill utan att behöva kompromissa, möblera om utan att behöva förklara, se på serier en hel kväll, träna ensam utan att känna att vi borde träna tillsammans. Och jag tycker det är lyxigt för barnen att få egentid med en förälder.
Jag brukar inte åka på träningsresor, men skulle utan tvekan våga åka ensamt. Brukar åka på vandringshelger med en kompis. Med minimalt med människokläder i bagaget!
Anna
17 mars, 2023 kl 18:06Fredrik och ena dottern åkte på O-ringen i många år, och jag var hemma med den andra. Supernajs.