Jag är hemma. Försöker acceptera en tillvaro utan shortsväder, färdigskalad apelsin och med disk som inte diskar sig själv…
Anyway. En liten sammanfattning är på plats. Det här är Portugal 2023:
123 km löpning – och nog personlängsta på en Portugalvecka!
På gruppträningssidan: två afroklasser, två soma move, ett cirkelpass, ett löpstyrka och 5 yogapass. Valet av pass gjordes uteslutande med tanke på vädret. Inomhusklasser gjorde sig ICKE besvär.
Utöver själva träningen har vi ätit udda kombinationer av mat. Så som pasta med ris och potatis, pimpat med broccoli i bechamelsås. För den som helst inte äter torrt segt kött har utbudet varit begränsat, men ost och kex-intaget har uppvägt lite. Luncherna har ruinerat oss och för 230 kronor har vi kunnat få oss halvgod bit mat. Ibland en salladspåse med fetaost…
Som omväxling till tidigare år har matsalen kryllat av pensionärer. Pga bokningsmiss från hotellets sida är antalet löpare nära halverat och som nästan femtioåring känner jag mig som en ungdom bland de silvervita golfdamerna. De tar lång tid på sig att plocka maten och vi utvecklar en strategi för att på bästa sätt runda dem och roffa åt oss maten medan de funderar…
Avocadobrist råder i landet och de stora fat med knallgröna avokados som vi längtat efter ett helt år lyser med sin frånvaro. Ledarna som har lunch inkluderat får dock avokado ibland, och en dag försöker en av dem smuggla ut till mig och Angelica. Hon blir påkommen och utskälld, men kommer undan med förklaringen att Angelica har gravidcravings…
Att bo med en gravid är tungt när vattendunkarna ska hem från affären. Belöningen kommer nästa år när det finns en vagn att lasta på!
Under söndagens mingel i baren roar jag mig med att studera vad den gemene löparen har i glaset. Det är vatten, cola och kaffe. Baren kan inte gå med storvinst under en löparresa. Dessutom börjar alla knorra på sig vid nio. Då är det dags för godnatt.
Heta samtalsämnen under en löparvecka: finishertröjor och karbonskor. Köpenhamn marathons nergradering av finishertröja tog minst en kvart att avhandla.
Det här har vädermässigt varit den bästa resan av mina tio nu gjorda. Vi har njutit i hundraåttio. Svettats i shortsen, badat i havet och ätit glass i solen. Vi har kollat SMHI för Malmö och i smyg känt skadeglädje. Vi har återträffat gamla bekantskaper och lärt känna nya. Kämpat ihop, skrattat ihop och varit tysta ihop.
Och återigen förvånats över vad kroppen klarar av när den bara får träna, äta och återhämta. Utan krav och måsten.
Ändå känns det ibland stressigt. Att hinna med glassen mellan passen. Eller hinna bada utan att komma sent till middagen. Och bloggen har fått vila lite som ni märkt. För sömnen är inget man tullar på på träningsläger!
Den tionde gången blir inte min sista. Dags att börja spara pengar…
Inga kommentarer