Piggelina provar: The Trip

Behöver få upp värmen efter morgonens kallbad och hittar en The Trip-klass med potential att lösa uppgiften. 45 minuter virtuell cykling signerat Les Mills.

Kliver in i salen 7 minuter före start. Det är mörkt och knäpptyst, och jag är alldeles ensam. På den jättestora skärmen visas reklam för energidryck när det istället borde spelats lite peppig musik.

Anyway. Två minuter innan start ramlar två personer in. En annan kommer med en sekunds marginal, och går igen 2 minuter efter…

Nu så. Nu är vi ju i alla fall ett cykelteam. Eller nått.

På skärmen visas värsta bergochdalbanan. Toppar, dalar, och tunnlar. Ingenting är inspirerat från verkligheten utan visar egentlingen bara riktningen. Upp eller ner eller rakt. I flashiga färger och formar, skapade i datorernas underbara värld.

Eftersom ingen instruktör finns, varken på riktigt eller på skärmen, får man ha öronen på skaft. Så man inte missar något ”stand” eller ”sit”. För vi växlar position hela tiden. Som längst får vi göra samma i 30-45 sekunder. Det här är passet för den som gillar omväxling! Men jag är ju en lättroad långdistansare som gärna nöter länge och väl i samma position. Jobbar mig in i tröttheten på ett sätt som gör mig tröttare än att hålla på att växla övning hela tiden.

Eftersom jag inte vet upplägget har jag svårt att veta hur mycket jag vågar ta ut mig. Ett I-landsproblem som såklart löser sig automatiskt efter ett par gånger. Mest förbryllad blir jag över att tiden går så fort. Och att det jag tror är själva uppladdningen inför finalen faktiskt ÄR själva finalen.

Missar därmed att kräma ut det sista och känner mig lite snuvad efteråt.

Men med Lund Runt i benen är det förmodligen bara bra att det blev en lagom njutbar genomkörare istället för en maxinsats.

Har du provat The Trip?