Jag är orutinerad. Bara jag ger mig ut i skogen under jakt, förklädd till rådjur…
Eller jag har alltså inte klätt ut mig. Men heller inte valt den knallgula jackan eller den knallorange tröjan som mina mer skogsvana vänner. Jag är svart. Förväxlingsbar med vilket djur som helst…
Jag är alltså öppet mål för jägarna. Men också för vargen som jag plötsligt kommer på att de finns just här. Då svingar mitt sällskap med den knallgula jackan upp en spray som kan användas mot hund och varg som går till attack. Jag känner mig trygg.
Tills jag får klart för mig att den galet knöliga stigen är ett resultat av bökande vildsvin. Som till och med förärats en varningsskylt.
Oklart om skrikiga färger och spray funkar mot bestarna. Men jag vet av dyrköpt erfarenhet att sjunga är bra.
Av hänsyn till min medlöpare håller jag tyst. Offrar livhanken för att han inte ska få sår i öronen. Och håller tummarna för att jag ser ut som en livsfarlig panter i min svarta mundering. Inget vildsvin skulle väl våga ge sig på en sån…?
Inga kommentarer