Det är backintervall-onsdag på Runacademy och brottsplatsen är St Hans. En stor gräsbeklädd soptipp som vi ska ta oss an från olika håll. Min grupp har fått långsidan och det är 6 x 40 s + 8 x 30 s + 8 x 20 s som ska avverkas. I ett svep. Joggvilan ner är den enda vilan vi förfogar över.
Första intervallen. Shit vad alla springer. Lugna er. Det är ju 21 gånger kvar efter den här…
Andra intervallen. De där killarna som jag vanligen är snabbare än. Hur kommer det sig att de är så långt före? Är svaret muskler nu igen?
Femte intevallen. Nu så. Nu börjar den ena krokna. Man kanske skulle springa om?
Vägen ner. Fasen vad jobbigt det blev. Man kanske borde fota solnedgången. Nästa varv. Är för andfådd för att pilla upp telefonen.
Sjätte intervallen. Sista långa. Det blir nog skönare sen.
Vägen ner. Moln för solen. Attans!
Sjunde intevallen. Bara 30 sekunder. Borde inte hinna bli trött. Fast jo… Men var är killarna? De snabba är ju där fram, men de där jag brukar dra jämt med…
Vägen ner. Wow. Solen. Måste fota. Men vad fasen! Möte. En hel hord av löpare i annan grupp på väg rakt mot mkg. Jag kan bli köttfärssås nu. Ner med kameran och spring!!!
Trettonde intervallen. Det ska nog ordna sig. Inte så jättemånga kvar nu ju. Snygga shorts förresten, undrar vad det är för märke?
Sjuttonde intevallen. Tjugosekundrare alltså. Faktiskt överkomligt. Utom den sistsa biten när det brantar på. Jag är världssämst på brant.
Tjugoförsta intevallen. Näst sista. Ladda för att bli frånspurtad nästa.
Tjugoandra. Var får alla luft ifrån? Det finns ingen växel i min växellåda. Frånåkt.
Slut. Trodde jag. Vi ska bara upp en sväng på toppen för att fota först.
Kanske den jobbigaste nerjoggen of all times.
Men efteråt är det skönt. Som alltid.
Inga kommentarer