Mörkt

Ställde klockan på 05:30 för att hinna ut en sväng innan jobbet. Klockan 05:45 står jag påklädd och tittar ut i beckmörkret. Ser inte en själ…

Slösurfar en stund för att himlen i alla fall ska hinna bli lite mörkblå. Det tar en kvart, sen vågar jag ge mig ut. Mörker är ok så länge jag ser åtminstone ett litet tecken på att det börjar bli ljust. Annars är jag en fegis.

Jag har glömt allt vad reflexväst heter och smyger längs kanterna för att inte bli påkörd. Däremot har jag kommit ihåg både buff och vantar. Det ser ju så kallt ut när det är mörkt. Fast det är det inte, jag svettas ihjäl men tänker min svettiga aura kanske skrämmer bort några läskiga personer i mörkret.

Fast i ärlighetens namn är jag inte jätterädd. Det är ju ändå morgon. Det är MYCKET värre på kvällarna. Då är jag misstänksam mot allt och alla. Utom tanter med hund. De kan aldrig vara farliga. Men det räcker liksom inte att vara rädd för människorna. Jag är rädd för träd, stenar, soptunnor och betongsuggor också. Allt som med lite fantasi kan förvandlas till vargar, rävar och troll.

Så det är med lite sorg som dagsljuset krymper och löpmöjligheterna minskar. Nu behöver jag planera lite bättre och flexa smart för att få ihop det. Eller hitta sällskap.

För tillsammans med andra älskar jag mörkret. Då är jag inte rädd alls. Tvärtom är det ofta då som maskinen kickar igång som bäst. Speciellt om det regnar lite lätt samtidigt.

I december, när mörkret infaller redan klockan 15:45, har jag chansen till skräckfri mörkerlöpning igen. För inte ens jag är rädd när vägarna är fulla med dagisbarn på väg hem!

GIllar du mörker?

PS: Glöm inte svara på någon av mina snajsiga frågor från igår. Jag är fortfarande nyfiken…