Med risk för att bli tjatig…

Jag har lyxlöpt igen. Med risk för att bli tjatig. Borde kanske testa kitesurfa för variationen, men alltså – jag hade kunnat lyxlöpa varje dag. Take it or leave it.

Tar tåget till Simrishamn där bästa Cecilia hämtar upp. Hon har planerat en runda från Brantevik som ska ta oss till Bäckahalladalens naturreservat och hem igen via Simrishamn och kaffe. Med på resan är även Annika som jag inte träffat sen senast det begav sig.

Jag har sprungit mycket i krokarna men aldrig vetat att det mitt ute i ingenstans finns ”böljeslag”. Har faktiskt aldrig ens hört ordet. Cecilia guidar oss dit och jag får beskåda de förstenade vågrörelserna i en forntida havssandbotten. Coolt ändå!

Mer bekant är Byvägen där vi stannar till för en kaffe. Mest för att det känns lyxigt. Och för att ladda mentalt för hemväg och ett eventuellt dopp…

Tanken på bad finns i mina tankar men jag är lite nervös över temperaturen som enligt rykten ska vara ovanligt kall på den sida Skåne (som även i normalfall är jättekall). Ett par sekunders tvekande sen har alla tepåsebadat. Ner och upp.

Tillbaka hos Cecilia svänger hon ihop en helt fantastisk lunch. Här snackar vi om att bli bortskämd!

Enda smolket i glädjebägaren är det inställda tåget som förpassar mig till en buss till Lund. Men äsch. Jag har ju semester. En timme hit eller dit kan ju kvitta. Och Fredrik sitter ändå bara och kontrollerar orienteringskartor…