Varför vill jag vara trött?

Efter långpass infinner sig en underbar trötthet. Den är den jag drömmer om när jag väljer att gå ut och springa riktigt långt. Men varför vill jag vara trött liksom?

Teoretiskt hade jag ju kunnat bli trött på enklare sätt. Typ stanna uppe hela natten eller sitta en heldag i teamsmöten.
Men den sortens trött är inte alls samma sak. Inte heller tröttheten efter en lång dag på resande fot, eller när man ränt timmar på stan i jakt på studentpresenter.

Den tröttheten är bara trist.

Långpasströttheten däremot. Det bästa.

Kanske för att jag känner mig värd all soffa i världen efter ett långpass. Att jag njuter till fullo av att vara oproduktiv och lat. Att det är okej att inget mer blir gjort.

Har jag sovit för lite känner jag ju ändå att jag måste göra en massa saker. Och soffan är inte utan dåligt samvete för vad jag borde göra. Så är det nog. Långpasset som den bästa ursäkten för att bara chilla.

Om folk visste, skulle alla springa långpass….