Jag har två Skåneledenprojekt igång samtidigt. Dels ska jag vandra/springa hela leden med Fredrik och dels samlar jag etapper till löparklubbens gemensamma jakt på Skåneled. Därför blir det en del favoriter i repris. Som gårdagens löpning mellan Foteviken och Falsterbo camping. Jag och Fredrik vandrade den i januari och fick både soluppgång och solnedgång. Igår fick jag varken eller, men dopp och jorgubbar är ju inte fel det heller….
Jag tar bussen till Höllviken men äventyret börjar redan innan dess. Jag ska ju HITTA till busshållplatsen också. Den ligger 1,4 kilometer hemifrån och vägen är enligt Google Maps spikrak. Ändå lyckas jag komma vilse. Vägbeskriviningen för att hitta rätt igen går via en gata som naturligtvis är avstängd och belamrad med grävskopor, traktorer och gubbar i gula jackor. Missar jag bussen är det en timme till nästa, och jag får snällt starta dagens långpass med 750 meter maxpuls. Men det var en parantes. Nu till Skåneleden:
Framme i Höllviken promenerar jag ca 800 meter till starten vid Fotevikens vikingmuseum. Man kan ana redan i tunneln dit vart man är på väg…
Irrar omkring i området en stund för att hitta start-skylten. För att få ett bildbevis för att jag faktiskt varit här. 
Första vägen till Falsterbokanalen går på cykelväg och är lättsprungen. I övrigt ska rundan visa sig vara oväntat trailig. Även för den som gått den tidigare, men som har något bristfälligt minne…
Den innehåller dessutom både nyfikna får och lite mer skräckinjagande kossor.
Genom passagen i kohagen är jag livrädd. De är bäbis-kossor, beskyddande mamma-kossor och stora tjurar med ännu större horn. Själva definitionen av läskigt. Men jag överlever. Är så skärrad efteråt att jag måste stanna och göra en liverapportering på instagram om vilket äventyr jag just upplevt….
Tar rundan via Knöset och springer på en stig omgiven av nyponrosor på båda sidor. Drömmer om långbyxor samtidigt som taggarna river sår på mina underben. Fast jag väljer att njuta av doften. Nyponros är doften av min första skoldag och en lukt jag aldrig glömmer. Det står över vilka rivsår som helst. Dessutom ska det bli blodigare längre fram, men det vet jag ju inte nu…
Skanör är precis så där fint som vanligt med alla badhytter i glada färger. Och nu har solen kommit fram. Allt är njutbart just nu.
På väg vidare mot Falsterbo fyr springer jag instängd mellan nyponrosor och elstängsel. Här behöver jag göra ett val och väljer taggarna. Och nu börjar jag tänka på kvällens restaurangmiddag och kjol med bara ben, det här kommer inte se bra ut…
Med tre kilomter kvar drar leden ner på stranden. Något som jag naturligtvis glömt bort. Första tanken är ”WOW, vad fint”. Stannar och filmar. Njuter. Sen börjar jag springa. Och dör.
Sanden är mjuk och fluffig och jag sjunker ner halvvägs till Kina. Jag springer på stället och kommer faktiskt inte fram alls. De här kommer bli tre långa kilometer! Tar mig ner mot vattnet när sanden är hårdare packad men där marken lutar så att det ändå är väldigt svårt att springa.
Men fram kommer man alltid. Och har man dessutom en dejt som tagit med sig wraps och jordgubbar är det ju värt allt blod på benen och alla stumma vadmuskler.
Att avsluta med dopp är ju dessutom en partyhöjare extra allt. Nu har jag invigt sommaren på riktigt! Måtte det bli fler sånna här turer!
Det här får bli mitt sommartips till allmänheten. Så himla bäst. Fast överväg långbyxor…
Inga kommentarer