Race report: Vårruset 2022

Jag hade laddat på bästa sätt för pigga ben. Långpass i lördags och backpass i Göteborg i går. Som upplagt för superpigga ben…

Uppvärmningen går så sakta att jag tror jag springer baklänges. Av effektiv löpteknik syns inga spår. Men jag har i alla fall nära till bajamajan. I min egen lägenhet. Tre minuter från starten.  Men den som har närmast kommer alltid sist, det är sen gammalt. Därför får jag tränga mig in i startfållan bland alla gympande tjejer. Såklart ansluter jag till hälkickarna och knälyften, det är ju halva grejen med Vårruset. Men pga min sena ankomst hinner jag bara med två övningar. Sen är det slut. Vi har åtta minuter att tagga till och Marie Serneholt gör sitt bästa för att väcka liv i församlingen.

Själv spanar jag runt för att bestämma hur långt fram jag ska ställa mig. Det gäller att avgöra vem som springer lagom fort och beslutsmodellen är enkel. Det handlar om klädsel.

Ju mindre kläder, desto snabbare löpare. Det är ett statistiskt säkerställt samband.  Längst fram står tjejerna med superkorta tights och linne. Där kommer det gå undan. Och det är smart att ställa sig snäppet bakom om man inte vill bli omkullsprungen av en hop gaseller.

Själv har jag kort kjol och t-shirt. Snäppet mer påklätt. Därför ställer jag mig FÖRE tjejerna med långa tights och t-shirt. Ännu längre bak i ledet kommer långa tights och jacka. Och längst bak jeansfolket med ryggsäck.

Det visar sig vara en bra strategi. När vi lämnat startportalen har var och en sin plats i ledet. Jag springer i fatt en och blir omsprungen av en. Hamnar totalt på den åttondeplats jag legat på redan efter 100 meter. Egentligen helt meningslöst att jag sprang de sista 4,9 kilometerna….

Anyway. Fem kilometer är en jobbig distans men snabbt avklarad. Hinner hem, byta om och hämta picknickfilten innan resten av kollegorna är i mål. Därefter väntar en kulinarisk picknick i solen.  Eller i alla fall picknick. Det där med kulinarisk kan kanske diskuteras, när innehållet är en random blandning av sponsorprodukter. Förra gången det begav sig var det pitabröd med leverpastej och räksallad. I år serveras tortillabröd med råkostsallad, fetaost och oliver. En aning torrt när man redan är lite torr i munnen!

Tidsmässigt landade jag på 22:20 och hela 24 sekunder långsammare än 2017. Får jag skylla på Fredrik Zillén? Eller att långpass är en dålig uppladdning? Eller helt enkelt bara konstatera att det går utför…