Aktuellt

Dagen efter…

Det är som om musten går ur. Att allt blir tomt. Och att jag inte kan sluta tänka på gårdagens fest. Jag vill ha mer fest. Men nu måste jag ju vila benen lite. Finns det ens något så trist?

Fortfarande är jag lite pirrig. På att jag faktiskt gjorde mitt livs näst bästa marathon. Jag borde ha unnat mig att ringa i pers-klockan. För mitt gamla pers känns preskriberat, förbi och ouppnåeligt. Jag är ju liksom 11 år äldre nu…

Rotar reda på omvandlingskalkylatorn. För att jämföra nu med då. Mitt gamla pers 3.22 för elva år sedan motsvarar 3.39 idag. Så jag tillåter mig att kalla det pers. Och funderar på hur jag ska fira.

Då plötsligt läser mig till att tiden är under kvalgränsen till New York Marathon. Det sätter igång små spöken i mitt huvud. Ska man fira kan man ju fira rejält eller?

Men mest av allt har jag lärt mig ett nytt ord på danska. Treogtrediveballon! Googla det den som vill.

Inga kommentarer

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.