Dottern ska följa med på Runacademy i morgon och det är backintervaller på schemat. Därför låter jag kanske lite negativ när hon kommer in i köket och berättar att hon och pojkvännen ska träffas och ”springa långt” ikväll.
Jag säger något i stil med att det inte är jättesmart att springa långt dagen innan ett tufft backpass och hon blir tonårs-sur. Säger att jag är negativ, och en glädjedödare. Hon ska ju bara springa 10 kilometer….
Men då har hon glömt vilken familj hon tillhör. Den som automatiskt tänker att långt är åtminstone 20 kilometer. Eller 25…
När vi rett ut begreppen är vi överens och familjefriden återställd. 10 kilometer kommer att funka fint trots intervallerna i morgon. Hon får min välsignelse och jag är inte längre en glädjedödare. Men till nästa gång är det smartare att kalla det ”en kortis”….
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
26 april, 2022 kl 20:06Jag tänker mest att hon (och pojkvännen) är stentuffa som springer dagen före! Få i deras ålder som skulle göra.
Anna
2 maj, 2022 kl 16:45Eller hur! Värsta hårdingarna! :D