Aktuellt

Taxiservice istället för rosor

Vi ska springa långpass, men Fredriks långpass är inte lika långa som mina. Därför dealar jag till mig en gemensam runda på tiokilometersspåret och en solospringning hem till Malmö därefter. Fredrik springer sedan ett varv till, kör hem bilen, fixar hämtmat och eftermiddagsfika. Medan jag är på egna äventyr. Sånna små grejer i vardagen som väger upp alla uteblivna rosor på alla hjärtans dag!

Skåneleden

Anyway. Tillbaka till början. Bilresan till Bokskogen. En helt magisk morgon som sätter förväntningarna inför den löpning som komma skall. Fast är det inte lite isigt på marken?

Att det skulle vara minusgrader och is på vägen hade liksom inte slagit mig när jag snörade på mig mina asfaltskor, helt utan fäste. Det kommer bli en spännande tur!

Isen ligger inte runt hela spåret men där den dyker upp har jag fullt upp med att inte ramla och slå ihjäl mig. Fredrik säger något om att det är kuperat och att han är trött i höftböjarna men helt ärligt har jag inte märkt en backe. Jag har fokus på överlevnad. Och önskar mig en hockeyhjälm…

Skåneleden

Efter 10 km skiljs vi åt. Han tar ett varv baklänges och jag påbörjar min hemfärd längs Skåneleden. Det här är sträckan som vi upplevde katastrofdåligt uppmärkt förra vintern och det är spännande att se om jag ens ska hitta hem.

Allt går bra till Bara och jag upplever inte alls att det är svårt att hitta. Tar mig vidare längs cykelvägar in mot Malmö och än är det inga problem. Förvisso är markeringarna gula istället för oranga men det lärde jag ju mig förra gången och låter mig inte luras.

Någonstans i utkanten av Malmö tappar jag Skåneleden-markeringarna. Men det finns skyltar som pekar mot Malmö så jag följer cykelstråket istället. Tar av mot Bulltofta för att jag vet att jag någon gång på stenåldern har hittat till centrum därifrån. Det händer dock inte idag. Blir vägvisad tillbaka samma väg som jag kom, snurrar bort mig i områden jag inte alls känner till och dyker upp som gubben i lådan på Möllan fast jag trodde jag skulle komma in via Värnhem.

28 kilometer blev 31. Men vad fasen, det var ju sol ute!

2 Kommentarer

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    23 januari, 2022 kl 18:47

    Och hellre för långt än för kort, eller hur? :-D Starkt sprunget som alltid!

    • Svara
      Anna
      25 januari, 2022 kl 16:29

      Ja så är det ju! :D

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.