Vi sprang ihop hela semestern. Rejsade ibland men mest njutsprang. I skogen, till kaffebaren eller doppet. Sen kom Idre…
84 kilometer senare strejkar Fredriks fot och vi kan inte göra våra utflykter. Jag harvar på i min ensamhet. Eller med Morton ibland. Fredrik försoffar sig en aning.
Så plötsligt händer det. Foten verkar funka på platt underlag. Ni vet asfalt. Det skönaste sköna.
Så springer. Fast vi borde städa. Vi springer bort lite av den husvisningsnervositet som genomsyrat hela denna dag.
Vi springer på halvtrista cykelvägar i de vanliga kvarteren. Utan fancy natur, kaffebar eller hav.
Men ändå. Vi springer tillsammans igen!
Och sen panikstädar vi….
Inga kommentarer