Morton, jag tycker inte om dig.

Det skulle bli det perfekta fredagsmyset, men blev mest pannkaka. Och allt är Mortons fel…

Morton är orsaken till den fruktansvärda smärta som ibland dyker upp i min framfot. Ibland känns det som en brand,  ibland domnar den och ibland gör det bara sjuhelsickes ont. Morton är ingen jag gillar…
Vissa skor lockar fram Morton lite extra, typ alla mina trailskor.

Idag dyker han upp redan efter 6 km och allt därefter bli en plåga.

Naturen är fantastisk. Färgerna är förtrollande vackra! Det är så fint att jag blir rörd, men allt jag kan tänka på är hur ont nästa steg ska göra. Snörar om skorna, så löst att de nästan ramlar av. Ibland hjälper det, men inte idag. Var fjärde kilometer får jag stanna och andas. Fota lite och börja om. Jag som aldrig brukar behöva energi på långpass under 25 km börjar knapra sirapskakor redan efter 15 km. De som åkte med för att mina bars tagit slut. Sirapskakor hjälper mot humöret men inte mot smärtan. Sirapskakor med alvedon kanske blir en produktutveckling för framtiden…

Anyway. Skogen var magisk. Jag ska inte gnälla på världens elakaste Morton. Men nästa gång blir det asfaltskor. Och platt mark. Där har han inte en chans! Så kanske jag får nöja mig med att titta på skogen på teve….