Aktuellt

Att springa utan att stanna…

Om fyra veckor är det Helsingborg marathon. Då ska jag springa i 42 kilometer utan att stanna. Efter dagens utflyktslöpning är jag lite orolig över just det. För jag stannade typ hela tiden…

Jag stannar inte nödvändigtvis för att jag är trött. Kanske mer för att skosnöret går upp, jag blir kissnödig eller att ett photo moment precis uppenbarar sig. Jag stannar för att rätta till mitt spibelt som börjat skumpa eller för att rätta till gummibandet som börjat glida och snart inte längre håller ihop mitt hår. Ibland stannar jag för att dricka och för att titta på ett slott. Och för att känna temperaturen i Sövdesjön.

Efter 25 kilometer med minst en miljon stopp har jag liksom ingen aning hur långt jag kan springa i sträck. Och det oroar mig lite. Det vore liksom pinsamt att missa maxtiden i Helsingborg, för att jag plötsligt måste fota upploppet, ringa en vän, kolla instagram eller knyta skorna. Jag tror jag har tappat det!

Fast skit samma. Jag hade en underbar ensamutflykt. Sprang ensam, åt ensam och drack kaffe ensam. Och jag hade fler rivsår av björnbärsris än orienterarna som var ute på annat äventyr. Det ni!

4 Kommentarer

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    9 augusti, 2021 kl 20:43

    Ensam-äventyr är verkligen inte fy skam! Var det alltså hela ”lördags-loppet”? Bör jag ha långa strumpor? ;-)
    Och nej, du har inte tappat det. Du kommer rocka! Nästan sugen på att vara med bara för att få uppleva allt här igen.Men det går inte så jag ser fram emot Gbg-äventyret i stället!

    • Svara
      Anna
      9 augusti, 2021 kl 21:13

      25:an går mellan Snogeholm-Blentarp-Kullatorpet. Jag sprang Blentarp-Snogeholm t/r. Strumpor är säkert skönt…. Fast det är inte många 100 meter! Men det blir svårt att undvika blodvite :D

  • Svara
    A-mamman
    10 augusti, 2021 kl 08:20

    Jag funderar på det där ibland; ultralöpare går ju ofta i backar, stannar för mat och dryck och toabesök, medan många maratonlöpare springer järnet från start till mål. Jag ”får” inte pausa mer än typ 1,5 sek för ett foto när jag springer men skulle säkert tjäna på (orka mer) om jag gjorde det ibland.

    • Svara
      Anna
      10 augusti, 2021 kl 14:25

      Jag har aldrig tålamod att gå i backar. Om de inte är superbranta. På lopp behöver jag aldrig stanna för toabesök, men jag behöver ta ett par gåsteg när jag dricker. Annars får jag all dryck all over the place. Men när jag utflyktsspringer kan jag uppenbarligen stanna hur ofta som helst. På mer vanliga löppass stannar jag nog bara en gång. För photoshoot eller kissepaus.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.