Platsminne och lokalsinne

Vi har vandrat. I min värld är det en ny spännande sträcka mellan Höör och Röstånga. I Fredriks värld en hel cocktail av gamla minnen. Men tydligen har jag också varit här förut…

Fredrik har ett minne som ibland är imponerande men oftast bara störigt. Jag går liksom och lallar i min egen värld, på en stig som ser likadan ut som en annan stig. Jag kan inte komma ihåg just den stigen. Och veta att den leder till en bäck. Som ser ut som en annan bäck.  Och att det är just den bäcken vi korsade när vi sprang här 2008, fyra kilometer efter att vi åt vår tunnbrödrulle.

Jag håller inte reda på om vi går åt sydost eller nordväst och funderar inte en sekund över hur vi ska komma över en å ett par kilometer fram, eftersom jag inte vet att det finns en å längre fram. Men Fredrik vet, för han orienterade här på våren 2017 och just här var kontroll 17.

Han pratar om de lopp vi ordnat och var vi haft vätskekontroller, start och parkering. För mig är det blankt. Jag kan känna igen en parkering när jag väl står på den, men kan inte när jag kommer från ett annat håll förstå att den ska komma.

Tillslut bli jag tokig på att höra om alla ställen jag borde veta var de är. Känner mig bara korkad. Om jag skulle lagra alla dessa platser hade jag ju omöjligen haft plats för födelsedatum och telefonnumren till mina klasskompisar i årskurs ett. Sånt som jag tydligen kan minnas hur länge som helst…

Spännade med olika minnesförmåga. Vad lägger du på ditt minne?