Ska jag också springa?

Som arrangör har jag ju såklart lagt märke till att proppen släppt och att loppen drar igång igen. Men jag har haft så fullt upp med att ordna så ANDRA kan springa och liksom glömt bort att jag själv också råkar vara anmäld till lopp…

Den 10 juli säger kalendern att jag ska springa Backyard i Trelleborg, och DET hade jag förträngt och glömt att jag anmält mig till. Jag hade visst även klickat med mig en man och ett barn i bokningen. En riktig familjefest om man hade varit i form…

Efter att ha haft en trilskande höft sedan i januari och faktiskt bara sprungit helt smärtfritt i två veckor, så ska jag inte utmana några öden. Jag kommer därför inte springa för pers, eller ”tills det blir mörkt” som är en annat av mina mest vanliga mål.

Men hur hejdar jag mig själv från att sikta mot ”längst i familjen”??? Och slutar jag när de andra fortsätter? Hur står jag ut med att bli servicepersonal när det är mycket roligare att vara den som springer och blir servad? Och hur överlever jag två Nystedt längre upp i resultatlistan?

Jag behöver hjälp att sluta i tid. Medan allt fortfarande känns alldeles för lätt. Medan benen är pigga och huvudet överfullt av energi. Men hur gör man? Ska jag…

…programmera skorna så att de får punktering efter tre varv?
…låta någon kedja fast mig i tältet vid 13-tiden?
…ställa fram en kaffebar efter lagom många varv så att jag i min iver över en cappuccino missar nästa start?
… låta någon ta bort alla snitslar efter några timmar så jag inte hittar tillbaka och därmed missar maxtiden?

Jag känner att det behövs något drastiskt. Vad är ditt bästa tips?