Rumpchock

Det kan vara det sista du förväntar dig att läsa om på den här bloggen men idag ska vi prata rumpchock.

 Jag springer med dottern från Lund. Vägen är kantad av de mest fantastiska rapsfält och hon får tidigt veta att det ingår en photoshoot i löprundan. Det går liksom inte att låta bli. Efter fem kilometer hittar vi ett rapsfält med en strategiskt utplacerad hundbajstunna på en lyktstolpe bredvid. Mellan locket och lyktstolpen finns ett lagom utrymme att klämma fast telefonen. På så vis ska vi få en bild som för en gångs skull inte är tagen i grodperspektiv.

Medan dottern får stå modell försöker jag rikta in telefonen rätt så att ingen ska hamna utanför bild. När jag gör det går jag runt soptunnan och missar den lilla detaljen att hagen där bakom är omringad av elstängsel.

Jag nuddar rumpan vid elstängslet och får min livs första rumpchock.

Det känns i hjärtat när elen går genom kroppen och jag slängs bakåt från soptunnan samtidigt som telefonen flyger ur min hand och landar i gruset.

Dottern som inte uppfattat vad som hände undrar varför jag slänger mobilen omkring mig.

När jag plockar upp den är den alldeles varm. Själv är jag mest chockad. I dubbel bemärkelse.

Mår illa när vi fortsätter löpturen men det släpper snabbt.

Elstängsel alltså. Akta er!