Veckans lyckopiller

Onsdagspassen med Runacademy är mina lyckopiller just nu.

En av de få fördelarna med Covid är att vi denna termin inte behöver trängas i stadsparken, utan får bege oss på utflykt på okänd mark. Idag hittar vi en perfekt grusväg med utsikt över dammar i solnedgång. Ganska svårslaget. Inte så att man njuter speciellt mycket av det under intervallerna men i ståvilorna får man passa på. Insupa våren.

4 minuter + 2 x 3 minuter + 3 x 2 minuter + 4 x 1 minuter.

Låter hur lite som helst men kändes ordentligt i både ben och flås. Fast mest kändes det i smilbanden. För det gjorde inte ont någonstans. Och jag lyckades hålla undan för killen i den blåa tröjan ända tills den allra sista intervallen. Den som krävde lite mer pannben och spurtexplosivitet. För sån har jag inte i vanliga fall, och ännu mindre just nu! Så det bjuder jag på.

Springa alltså. Har jag sagt att jag gillar det?