Klockan är 06:58 och gröten har precis landat i magen när jag får en idé. En morgonjogg i soluppgången hade verkligen suttit perfekt denna frostiga morgon. Men Fredrik inte övertygad…
Han har nämligen duschat. Det händer inte så ofta i hemmajobbartider. Och det vore ju synd att bli smutsig igen. Dessutom är han mätt. Och jobbdatorn skriker verkligen. Fast egentligen är han nog mest morgontrött.
Men jag är inte den som tjatar. Det går ju alldeles utmärkt att springa själv.
Fast jag kan ju ändå inte låta bli att pika honom för den gubbe han har börjat bli…. Gubben med ursäkterna.
Ingenting biter. Förrän tanken slår honom att jag en halvtimme senare kommer att studsa omkring med ett leende från öra till öra, och på mitt klämkäckaste vis utbrista hur härligt det var. Mina ögon kommer glittra som stjärnor medan han sitter trött på sin stol. En fruktansvärd tanke som tydligen inte riktigt går att uthärda. Fyra minuter senare är löpartightsen på och han är redo. För att också få glittra igång morgonen. Bra där!
I morgon väntar snöstorm. Då joinar jag med glädje kontorsstolsmaffian.
2 Kommentarer
Lomma-Eva
11 mars, 2021 kl 18:09Jag förstår verkligen Fredrik! Kom just in från en mil i riktigt busväder för att mötas av kommentaren ”nu är du nöjd va!” från min man i soffan. Avis till tusen, ha! På att jag inte har en torr millimeter på kroppen😊
Anna
11 mars, 2021 kl 20:15Det är ju liksom ALLTID värt det. När man väl kommit ut. Det är ju aldrig någonsin att det händer att man är sur när man kommer in. Oavsett hur mycket det har blåst eller regnat!