Jerusalema Challenge

Mina flöden forsar över av Jerusalema challenge. Brandmännen gör det, dagisfröknarna och vårdpersonalen. Det är skönt gung, och jag ska erkänna att det har ryckt lite i vänsterfoten ibland. En liten önskan om att få vara med…

Men alltså. Man lever inte översocialt just nu. Och att sno ihop en dansstund med Fredrik känns så där. Både barnen hade dessutom dött om det visats i sociala medier. Men så idag fick jag chansen…

Jag har precis rivit av mitt sista distansspinningpass för säsongen. Jag har svettats ut varenda droppe vätska ur min kropp och håret står på ända. Jag nästan rinner ut ur spinningsalen då jag får frågan. Vill jag vara med på en Jerusalema Challenge? Dottern har barngympa i salen bredvid och blir också tillfrågad. Hon är 17 år och har aldrig hört talas om fenomenet. Fast hon bor på sociala medier som alla vi andra. Inser att det kanske är en tantgrej. Anyway, hon låter sig övertalas.

Mitt i gymmet. Inträngda mellan löpband och stora-bordet-med-handsprit steppar vi loss. 4 stamp med vänster. 4 med höger. En liten promenad i sidled fast fram. Allt till tonerna av ingenting. För vi har ingen musik…
Den lilla detaljen ska visst på i efterhand. Oklart om den blir i rätt takt till vårt något slumpartade stampande.

Oavsett. Nu har jag också fått prova. Gott så.

Har du gjort det?