Coronaåret 2020. Sammanfattningen. Del 1.

2020 är året som ingen kommer att glömma. Fast när jag tittar tillbaka hände det ändå en del. Here goes, 2020 sammanfattningen: januari till mars!

Januari till mars checkade jag av saker som i nuläget känns både avlägset och främmande. Jag hann under dessa månader resa till Costa Rica med familjen, hälsa på föräldrar (70+) i Umeå och anordna ett lopp för 700 deltagare. På en yta stor som en tändsticksask.  Därefter ökade jag min skärmtid med femmiljoner procent. Men en sak i taget.

JANUARI:

Costa Rica alltså. Familjens dröm. Börjar i Santa Teresa, ett surfparadis men fräscha bowls, magiska solnedgångar och härlig sommarvärme. Därefter väntar 5 dagar i regnskogen, med oavbrutet regn, tråkig mat och en dimma som låter oss åka därifrån utan att ha sett den coola vulkanen som finns där bakom någonstans. Vi missar av samma anledning vandringen dit och badet i kratern där uppe. Men blöt som blöt tänker vi och sätter oss i varsin gummiring nerför en fors. Tre uppskattade färden. En upplevde den värsta stunden i sitt liv…

Nyår firar vi på en strand med hur många människor som helst. Det där med att hålla avstånd är ännu inte uppfunnet. Men Covid-19 är. Vi läser i tidningarna att man hittat ett virus i Kina…

FEBRUARI:

I början av februari åker jag och yngsta dottern till Umeå. När vi landar finns information om det NYA coronaviruset uppsatt på väggarna. Vi  tänker inte mer på det. Åker hem till sjuttioplussarna, umgås och kramas. Sånt som man gjorde förr. Njuter av härliga dagar i snö och för första gången får jag med dottern på mina löprundor. Så härligt att få visa henne mina gamla hoods i löparskor.

MARS:

Den 7 mars är det STÄVIE TRAIL. Ett terränglopp i en mycket liten skog.

Två dagar tidigare är vi ute och markerar banan. I en paus mellan snitslar och pilar plingar det till i mobilen. Någon undrar vilka åtgärder vi vidtagit för att förhindra spridning av Corona. Jag bli helt ställd. I Stävie? Här finns väl ingen Corona. Corona finns i Kina, Italien och möjligen i Stockholm….

Vi inser att vi behöver en Coronaplan och dagen innan loppet åker vi till apoteket och panikhandlar handsprit.  Det visar sig vara ransonering på sånt, och fem flaskor är fyra för mycket. Fredrik fjäskar för kassapersonalen och lyckas få köpa sina flaskor. På sitt eget kvitto noterar kassörskan tydligt att det ska användas på motionslopp. För att slippa få chefen efter sig…
700 glada löpare samlas dagen efter i den lilla skogen. Allt är som vanligt förutom den där detaljen med handspriten som nu sitter uppe på stolpar i tävlingsområdet. Hur många som redan nu förstått hur viktig den är låter jag vara osagt.

Vi klarar oss med minsta möjliga mariginal. 3 dagar senare sätts en gräns på 500 personer vid allmänna sammankomster. Efter att ha kollat resultatlistor från året som har gått tror jag mig ha anordnat Sveriges näst största lopp 2020…

Därefter börjar det som vi kan sammanfatta med ordet INSTÄLLT.

Veckan efter ska jag till Barcelona och springa marathon. Vi har långa diskussioner i resesällskapet om vi ska våga åka. Om vi ska åka även fast loppet blivit inställt? Det hörs inte så mycket om Spanien ännu men min bästa Corona-rådgivare och vän känner på sig att Spanien är på uppgång i Coronaligan. Hon säger åt mig att stanna hemma och jag lyder alltid henne. En vecka senare står det BARA om Spanien på löpsedlarna…

Hoppet om en löparresa till Portugal veckan efter lever fortfarande när jag ger mig ut på tröstlångpass för uteblivet marathon. Det blir mitt sista på över ett halvår. Veckan efter bli jag skadad i något elände som ska bli väldigt långvarigt.

Att Portugal ställs in några dagar senare är ur helt egoistisk synvinkel bara positivt eftersom jag ändå inte kunnat springa. Liksom de efterföljande loppen som aldrig blev av. Österlen Spring Trail, Stockholm marathon, Idre fjällmaraton och Helsingborg marathon…

När jag inte kan springa och rekommenderas att inte heller träna på gym blir slutet av mars en enda lång utforskning av nya träningsformer. Jag tränar på utegym ibland, i trädgårdslandet ibland,  men allra mest framför datorn. Tills jag bli galen på all skärmtid och rotar fram cykeln ur sin vinterförvaring. Föga vet jag att det är början på min 450 cyklade mil 2020!

Årets första tre månader. Den rafflande fortsättningen kommer en annan dag….