Värsta program-idén…

Jag bröt ihop en smula igår. Familjen åkte iväg ett par dagar till skogen och jag var avis. I vanliga fall brukar jag uppskatta min egentid under o-ringenveckan. Jag brukar fylla mina dagar med äventyr, långlöpning, långcykling och fika. Men en höft och en fot kom emellan. Nu ska jag vara ledig. Ensam. Utan att kunna röra mig.

Jag bryter ihop över lunchen innan de ska åka. Känner mig ensammast i världen och gråter en skvätt så synd det är om mig. De ska sova ute, äta på mina favoritställen och dricka mitt bästa kaffe. Jag ska döda tid i väntan på nästa arbetsdag.

Sen känner jag mig tragisk. Tar mig i kragen, trycker ner tjockfoten i en sko och går en promenad. Det går sakta men jag får vara ute. Röra mig.

En timme senare känns allt bättre. Så jag gör en liten sifo-undersökning på insta. Kollar om alla andra också blir sura, arga och ledsna när de inte kan röra sig. Och responsen är total. Alla av alla känner likadant. Alla blir otrevliga. Jag läser MONSTER i beskrivningarna. Äkta män som tar fram gymväskan till den sura frun när det blir för illa.

Och så kommer jag på värsta program-idén. Som Robinson fast mycket värre:

Placera 30 löpare i en lokal, där ingen får röra sig mer än vanlig promenad från soffan till kylen.

Förstå vilka raseriutbrott, bråk, tårar och tandagnissel som skulle uppstå. TV3, hör av er så berättar jag mer…